Femtiotalet var nog hästköttets bästa tid. Hemma åt vi hästkött och veterinären konstaterade att det var riktigt gott. ”Men förr i världen fanns det ett tabu mot hästkött”, berättade föräldrarna. Det som flådde hästarna kallades rackare och rackare hade sedan fått betydelsen skurk. Det var alltså inga väl sedda män.
Att rackare ursprungligen betyder bödelsdräng tror jag aldrig de nämnde. Så det finns ytterligare ett led. Rackare var förmodligen redan något ruskigt när det började tillämpas på dem som flådde hästar. Men det vittnar likafullt om att det var något särskilt med hästen.
Kanske sa föräldrarna den gången även att bonden hade ett särskilt förhållande till hästen. Hästen var kamrat och individ på ett annat sätt än kon och grisen. När landet urbaniserades försvann detta samband. Man åt kor och grisar, varför skulle man då inte också äta hästar, som också fanns- låt vara i allt mindre utsträckning- på bondgårdarna?
Detta förändras ju radikalt med hästflickorna. Nu blir hästen ett husdjur. Man äter inte hund och katt varför skulle man då äta häst? Nyligen hörde jag en debattör argumentera på det sättet. Äta häst? Vad blir nästa steg? Hund och katt?
I dag är ju frågan i stället om man överhuvud kan äta kött. Det är lika illa att äta ko och gris. Äter man kött kan man äta vad som helst. Inklusive människa, säger de mest prononcerade.
Det är naturligtvis intressant. Man säger, jag vill inte äta dig lilla katt. Men dig, lilla ko och dig lilla gris för att inte tala om dig lilla älg. I mitt barndomshem hade vi kaniner. När deras tid var ute lät vi någon annan, en behjärtad taxichaufför, äta upp dem.
Sten Bergman 50-talets store upptäcktresande påstod att han hade ätit människa. Det smakade ungefär som gris.
Människan är ett rovdjur, men kan naturligtvis viljemässigt upphöra att vara det. Det har inga fysiska olägenheter. Det kommer naturligtvis att förändra en del. Betesmarker kommer att förbuskas. Tamdjuren kommer att dö ut. Och kommer bara att existera i sina vilda varianter. Grisen kommer att dö ut och vildsvinet överleva. Gör det något?
Och naturen kommer som förr att innehålla sina rovdjur. Är vildsvinet lyckligare än tamgrisen? Vad är djurlycka, finns lycka om man inte reflekterar över den? Smärtan finns. Så definierar man lycka som smärtfrihet finns det kanske något som skulle kunna mätas eller åtminstone skattas.
Men kanibalism förskräcker också den mest förhärdade köttätare. De ruskigaste sagorna i mänsklighetens historia handlar om kanibalism. Och en av de stora släktfejderna, som den antika, grekiska litteraturen skildrar, inleds med att Atreus serverar sin bror Thyestes de barn han slaktat och tillrett. Och det är Thyestes egna barn som serveras. Det kommer som en svår chock för den stackars Thyestes.
Och det leder i sin tur till att Thyestes son Aigisthos dödar Atreus son Agamemnon, när han kommer hem från trojanska kriget. Agamemnons hustru Klytaimnestra är också inblandad i mordet. Och sedan måste Agamemnons barn, Orestes och Elektra i sin tur hämnas. Och om detta skriver Aiskylos, Sofokles och Euripides.
19 feb.13