Det vänligaste man kan säga om Harold Pinters Hemkomsten 1964 är att den har en oförutsägbarhet. En man ur engelsk arbetarklass, som brutit sig ut och blivit en framstående akademiker i USA, återvänder till sitt hem efter många år. Han anländer mitt i natten tillsammans med sin hustru, som också är mor till hans två barn. Som dock är kvar i USA.
Miljön är patriarkal. Den domineras av den sjuttioårige fadern. Modern är död. Här finns också en hunsad farbror och två yngre bröder. Kvinnoförakt präglar miljön. Sentimentalitet och cynism.
Detta gör att fadern far ut mot svärdottern och överöser henne med skällsord, när han först får se henne. Sonen har inte hört av sig på många år och ingen vet om att han gift sig.
Det som sedan händer är att hustrun blir populär hos fadern och bröderna. De vill gärna att hon stannar kvar när sonen reser tillbaka. Mellanbrodern tycker att hon kan bidra till familjens inkomster genom att prostituera sig. Han äger många lägenheter och det är tänkbart att han där också driver bordellverksamhet. Även svägerskan själv tycker att hon kan stanna. Till och med fadern tycker att den reaktionen är osannolik. Och undrar om hon riktigt har förstått villkoren. Hon resonerar emellertid krasst ekonomiskt och förhandlar med familjen om detta. Fadern misstänker att hon egentligen kommer att snuva dem.
Det kan hända att det också för henne är en hemkomst. Hon jobbade som fotomodell när hon träffade sin man. Och framhåller att hon var annorlunda då än hon sedan blev som akademikerhustru i ett främmande land. Kanske har hon tidigare erfarenheter av prostitution eller åtminstone halvprostitution.
Den yngre brodern tycks däremot förälskad i svägerskan. Hon har inte gått hela vägen med honom. Men ändå gjort honom lycklig, säger han.
Hon behandlar honom också med ömsinthet.
Hennes man reagerar inte alls på den konstiga utvecklingen . Han finner sig och åker tillbaka till USA. Förbindligt vänlig mot sin familj.
Författaren förklarar inget alls. Och avslöjar inte sina intentioner. Och avstår som vanligt från att berätta särskilt mycket. Kanske är den hemvändande sonen, som väl är den mest anonyma karaktären, ganska nöjd med utvecklingen. Kanske känner han att han lämnar hustrun där hon hör hemma. Och att det är hans sätt att slutligen bli fri från hemmiljön.
Sedan följer tre mycket korta pjäser. Landskap (67), Natt (69) och Monolog (72). I Landskap sitter en man och en kvinna och för varsin privata monolog. Man kan tänka sig att det egentligen är inre monolog. De är ett par som förestått ett pensionat. Kvinnan berättar att hon stått vid havet och att mannen har somnat i sanden. Och hon lägger sig alldeles nära. Mannen berättar en episod på puben, där någon har klagat på ölet. Och hur han förklarar för den missnöjde hur man förvarar öl på tunnor. Om hur han en gång sökte skydd under ett träd vid regn. Hur han reste bort med arbetsgivaren och var otrogen mot hustrun. Medan hon berättar om sina sinnliga havsupplevelser, hur någon en gång tog henne till en enslig strand. Och de båda monologerna slutar med att båda minns en kärleksupplevelse. Det tycks alltså som om monologerna till sist konvergerar.
I Natt försöker ett par komma ihåg sitt första ljuva möte. Men de är oeniga om detaljerna. Det kan vara andra möten med andra människor de minns. Eftersom situationerna liknar varandra, kan det vara situationerna de minns. Båda parter misstänker att det är så det förhåller sig med motpartens minnen.
Monolog är just det. En person riktar sig till en tom stol. Och det som berättas är en trekantshistoria. Två kamrater som tyckt om samma kvinna. Kvinnan är svart och den som för monologen förebrår den frånvarande kamraten för att han inte är svart. Hans vita ansikte är något som stör. Man får komma ihåg att den som för monologen inte behöver vara trovärdig. Det kan handla om hans fantasier. Det finns ju en smula skäl att misstänka det, när han sitter och talar till någon som inte är där om någon som inte heller är där. Kanske är han den övergivne.
24 maj 23
 
Bloggen gör ett uppehåll från och med i morgon (25 maj). Och är tillbaka måndagen 5 juni. Då kommer det mer om Pinter, aktuella debatter och privata funderingar. Välkomna åter!