Det är hemskt att se förmörkelsen sprida sig bland svenska opinionsbildare. Att intoleransen mot främmande konventioner är så stark. Det allvarligaste i detta är att den västerländska frihetens försvarare avslöjar sg som personer som vill upphöja sina godtyckliga konventioner – och alla konventioner är godtyckliga! - till allmän lag. ”Vad det inte det vi sa?” kan alla som inte vill anpassa sig till demokrati och frihet med rätta säga. ”Det handlar inte om individens frihet och människans jämlikhet. Det handlar om makt och godtycke. Att ni i kraften av er majoritetsposition anser att vi skall följa era konventioner, som objektivt är lika godtyckliga som våra. Är det så frihetens försvarare agerar, då ger vi inte mycket för er frihet! När ni grundlös tvingar på oss era seder och bruk. Fast ingenting är likgiltigare än hur man hälsar, bara man gör det på ett icke – kränkande sätt.”
Icke kränkande? Att en man vägrar ta en kvinna i hand, det måste väl varje feminist reagera mot? Vad avslöjar det inte om kvinnoförakt och särartstänkande?
Men vänta nu. Kvinnor , som ansluter sig till samma seder och ideologi, vill inte ta en man i handen. Är det en fråga om mansförakt eller om kvinnor som internaliserat patriarkal ideologi? Och fast de tror att de följer sin fria vilja, har ett självförakt som är oacceptabelt för svenska feminister.
I så fall tänker svenska feminister både paternalistiskt och auktoritärt. De anser sig veta bättre än individen själv vad som är bra för henne. De förbehåller sig rätten att välja för andra.
Men handslagsvägran handlar inte om särartstänkande utan om sexuell prydhet. Det är också därför som slöjan finns. Det är intressant för än gammal sexualradikal, som hört feminister predika att man måste respektera deras prydhet, att se dem ge sig på de som är ännu prydare. Vad är ögats våldtäkt mot händernas beröring? Egentligen, systrar, om ni bortser från er vanetänkande? Återigen: det är svårt att respektera människor som kräver respekt för sina godtyckliga tabun men så föga respekterar andras.
Rachel Chukri (Sydsvenskan), Magnus Persson (Östersunds – Posten), Borås Tidning, samtliga den 21 april. Jonas Gardell (Expressen) 22 april. Allesammans opinionsbildare som borde veta bättre och tänka längre. Och som blir den västerländska frihetens trojanska häst.
När det är så viktigt att få främlingar att tro på våra demokratiska principer. Om de inte kan gilla dem, åtminstone tvingas erkänna att det är något annat än maktvilja och egenintresse som driver oss. Och så begår dessa opinionsbildare detta förräderi.
Alice Teodorescu i Göteborgs – Posten och Tove Lifvendahl i Svenska Dagbladet resonerar på liknande sätt (23 april). Alice Teodorescu talar om vägran att skaka hand som ett avsteg från gemensamma normer. Utan att närmare precisera dessa normers status. Det är som sagt livsviktigt att skilja bärande demokratiska värderingar från godtyckliga konventioner. Även om båda sakerna kan kallas ”gemensamma normer”. Och Tove Lifvendahl inpräntar att vi alla styrs av konventioner. ”Det kan man ha överseende med”, är hennes enda kommentar till detta. Det kan man kanske men då bör man också ha överseende med att andra styrs av andra konventioner. Tolerans är nämligen däremot inte något godtycklig konvention. Utan något som det är varje demokrats plikt att underkasta sig. Och det gäller även vissa ledarskribenter.
Nu framträder Dagens Nyheter och Sydsvenskan som lysande undantag i denna bedrövliga opinionsbildning. Så varför förbanna mörkret när ljuset finns?
Särartstänkande är starkt hos alla kultur – och moralkonservativa. Nyligen sökte Dagens rosiga chefredaktör, Felicia Ferreira (22 april), återupprätta särartsfeinismen. Är kultur- och moralkonservatism en tillräckligt diskrediterande hållning för att motivera ett uteslutande ur den demokratiska gemenskapen? Jag tycker inte det, så liberal jag är. Eller just därför.
25 april 16