Nu har skaran av de som tycker att man skall samtala med alla människor utökats med Joel Halldorf (Expressen 11 feb.). Det är naturligtvis en intressant artikel som innehåller många riktiga påpekanden. Det är bra med tolerans medan ett ogeneröst småsinne däremot inte är särskilt bra. Och Halldorf påpekar helt riktigt att han tillhört en minoritet som ändå lyckats leva i fred med majoritetssamhället. Hanterat både mångfald och nederlag.
Det är naturligtvis så att vi idag har en polarisering. Att den blir så bitter beror till dels på den gamla konsensuskulturen. Man hade tidigare bara en åsikt åt gången här i landet och indignationen inför varje avvikare var skrattretande. Nu har vi i stället två åsikter vilket inte innebär någon pluralism. Utan två konsensuskulturer som bekämpar varandra. Med sedvanlig indignation.
Men var går gränsen? När blir åsiktsskiljaktigheterna så djupgående att samtalet blir omöjligt? Det är nästan med lättnad man ser att Halldorf sätter gränsen vid Förintelseförnekelse och våldsuppvigling. Men det finns ju det som är värre än Förintelseförnekelse och det är Förintelsebejakelse. Man medger att Förintelsen har ägt rum. Men den var god.
Och detta är ju egentligen främlingsfientligheten driven till sin spets. Det är inte detsamma att vara främlingsfientlig som att vara anhängare till massmord. Men man är anhängare av massmord därför att man är främlingsfientlig.
Och hur är det med religionsfriheten? Kan man se det goda hos dem som vill förbjuda all religion, all religionsutövning. Att Halldorf inte har samma respekt för individens frihet som vi andra är uppenbart. Han skryter ju med sin tolerans mot dem som har det. Människor som anser att man får göra vad man vill så länge man inte skadar andra kan räkna med Halldorfs tolerans. Så tydligen instämmer han inte i detta påstående. Och hur mycket respekt för de demokratiska friheterna har man då?
Kanske är grunden till hans tolerans mot intoleransen att han själv är ganska intolerant. Men om intoleransen skulle rikta sig mot de kristna, är Halldorf då lika vänlig och förstående?
Jo, men den toleransen tycker han sig redan ha bevisat genom att acceptera att leva i detta religionsfobiska land. Men det är en stor skillnad när man direkt hindras från att utöva sin religion. Och varför förbjuder inte detta religionsfobiska land all religionsutövning. Av respekt för individens frihet. Som är en demokratisk princip.
Och det är väl det polariseringen handlar om. Att några underkänner de demokratiska grundvärderingarna. Individens frihet, människors lika värde.
Att människor ofta har goda sidor och man kan tycka om dem, är en annan sak. Man behöver inte vara vettlös på alla punkter för att man är det på några. Några nationalsocialister var goda människor. Men de företrädde onda idéer och la ett hyende under lasten. Den bottenlöst förskräckliga praktik som utrotning och folkmord innebar.
Jag förstår om Halldorf tycker att jag företräder just det han vänder sig emot. Småsint moraliserande liberalism. Men jag tycker alltså att det finns vissa grundläggande insikter som saknas i Halldorfs resonemang.
13 feb. 20