Det är intressant att se hur den betydligt insiktsfullare Johan Hakelius bygger vidare på Dan Korns artikel (Expressen 5 okt.). Hakelius fattar nämligen det jag beskrev i går. Det är inte någon ficka av kvardröjande brunfläcka kommunalpolitiker som ligger bakom centerbeslutet, enligt Hakelius. Utan vad Hakelius kallar centerns papegojliberalism. Alltså precis det samma som jag påpekade.
Fram till en viss punkt i sin framställning är Hakelius närmast skadeglad. Någon centerhat lider han inte av. Begreppet är myntat av centern eftersom de överskattat sin egen betydelse. Hakelius reaktion är endast en lågintensiv irritation över alla rättänkare som moraliserar.”Att hata kräver mer beslutsamhet än jag vanligtvis lyckats uppbåda”, framhåller han för att inte bli demoniserad. Det är en intressant psykologisk själviakttagelse.
Det krävs både kraft och allvar för en synd, sa gamle Ibsen. Och eftersom Hakelius saknar den kraften och det allvaret, får han nöja sig med att gå omkring och vara småirriterad. Men det leder ändå till en viss skadeglädje när moralisterna trampar fel.
Men detta är dock allvarligt, menar Hakelius, när han till sist försöker sig på en och annan bröstton. Det var ju så det började på 30-talet, judarnas rättigheter monterades ner bit för bit. Ty det finns en svensk antisemitism, påpekar Hakelius, som gottar sig åt aningslösa förslag av den här typen. Man släpper alltså lös primitiva orenheter. Och detta sker från ett parti som spelat en självgod väktare av anständighet.
Ja, varför växer antisemitismen i Sverige?
Det största problemet är väl invandrarantisemitismen. Det är väl den som gjort Malmö till en beryktad stad. Den rent svenska antisemitismen – förlåt Johan Hakelius att du blir irriterad av detta – beror på den växande högerböljan. Nationalsocialister, som är uppmuntrade av att dess mjäkigare variant har stora parlamentariska framgångar. Det är ju utmärkt att sverigedemokraterna har stöd av en stor del av svenska folket, samtidigt som de är otillräckligt radikala, tvingas till både anpassning och hyckleri. Har finns en potential för de svenska antisemiterna att växa. Vem tror att det inte finns ett samband?
Och den anständiga höger som Hakelius tillhör? Som vill ge sverigedemokraterna större inflytande. Och blir så irriterade, den starkaste känsla de kan uppbåda, när Annie Lööf kommer och moraliserar.
Så nog blir svenska antisemiter uppmuntrade av centerförslaget. Men det överträffar knappast glädjen över en växande främlingsfientlighet hos svenska folket. Det torde vara det verkligt farliga.
Jag vill också påpeka att jag var nästan ensam om att stödja den studentikosa papegojliberalism som värnade om månggifte och nekrofili. Jag har nämligen förblivit studentliberal hela livet. Men förbudet mot omskärelse stöds av anständiga och välrakade människor som är kolumnister på Expressen och Svenska Dagbladets ledarsida (Jens Liljestrand 2 okt, Jesper Sandström 6 okt.). Som inte för sitt liv kan begripa varför föräldrar skall ha rätt att göra fysiska ingrepp på sina barn. Det är också lite intressant att se att det som tidigare alltid framställdes som en bagatellartad operation utan negativa konsekvenser nu plötsligt utmålas som betydligt riskablare. Försämrar den manliga njutningen etc. Men fortfarande är det principen som är huvudargumentet. Att religiösa skäl är svajiga.
8 okt. 19