Kyrkoval och sverigedemokraterna ökade kraftigt. Alla de som menade att hotet från sverigedemokraterna är en kär sosselögn borde skämmas idag. Man kan inte tänka sig en mer felaktig och farlig förutsägelse. Susanna Birgersson på DN:s ledarsida uppmanade i söndags t.o.m. till röstskolk. Hon stödde sig på en timbromedarbetare Andreas Johansson Heinö. Jag tror inte att ledarskribenter någonsin skäms, det är min bestämda fördom att de inte kan känna skuld. Jag tror de är för uppblåsta för det. Men ibland borde de det.
Två kolumner i DN förra veckan handlade om Hitler. Maja Hagermans artikel (13.9) var en kritik av Karl Ove Knausgårds användning att Hitlers ideologiska verk. Och hon har uppenbarligen helt rätt. Man kan möjligen spekulera i hur Hitler var som ung, en Hitler innan han blev Hitler, men när han skrev Mein Kampf var han redan en fängslad och förhärdad kuppmakare. Och det häpnadsväckande är att han redan då visste vart han var på väg.
Richard Swartz varnar dagen efter för att demonisera Hitler. Det bidrar bara till att vi avskärmar oss från ondskan och gör oss mycket förvånade när vi hör att Hitler var snäll mot sina egna medarbetare, att han visade mycket vardagshygglighet. Swartz har naturligt rätt i långa stycken, när man läser Mein Kampf får man till och med en stark känsla att führens medelmåttighet. Men jag tror att det finns en fara också i att göra nazismen och nazisterna alltför vanliga. Det är dock demoniska idéer som ledde till demoniska handlingar. Frågan om vem som helst kan göra sig skyldig till vad som helst kan man lämna obesvarad. Men var och en som bidrar till sådana handlingar drar på sig en bottenlös skuld och förlorar en del av sin mänsklighet (vilket inte är detsamma som att säga att hen förlorar sitt människovärde). Vilket är någon annat än att påstå att hen därav skulle mista förmågan att klappa katten.
Det finns en tendens hos många att vara överseende mot åsikter och bara räkna handlingar. Men handlingslivet fungerar inte frikopplat från idéer. Onda idéer är en ond drivkraft. Nationalsocialismen var verkligen en omvärdring av alla värden. Och den kunde stödjas av moraliska principer som alla kände igen. När man väl vänt på moralen, blir den lika kravfull som den moral man lämnat. Plikt, viljan att gå den smala vägen, viljan att offra sitt egoistiska egenintresse. Det är förenat med stort obehag att vara inhuman. Men det är en plikt. Det är stort att vi kunna genomföra detta och ändå förbli anständiga människor, sa Himmler om judeutrotningarna. Jag citerar ur minnet så citat är kanske inte exakt. Men andemeningen var denna.
Det handlar inte om att vi skall sluta känna igen oss. Bara att vi inte heller skall sluta att dra en gräns mot det demoniska. Hur vanligt det än kan verka. Inte därför att vi vill avskärma oss, Richard Swartz. Men därför att vi inte vill relativisera hur långt som helst.
17 sept.13