Jan Guillous förhållande till Säpo är väl lite vacklande. När det blir tal om IB, socialdemokratins hemliga polis, som en gång spanade på Gulliou och hans kompisar, framstår visserligen Säpo, denna underbart legala och demokratiskt kontrollerade hemliga polis, som ljusets riddarvakt. Men när det gäller muslimer häktade på hemliga bevis upphör Guillous välvilja (AB 15 sept.). Då är han noga med rättssäkerheten.
Han påpekar helt riktigt att man inte bör straffa någon som inte begått något brott. Det är först när ett brott begåtts som man kan straffa. Det är en självklar princip. Dock kan man tvivla på nyttan av straff, på det meningsfulla att hämnas, när det värsta redan har hänt. Hur mycket betydelsefullare är det inte att förhindra ett brott.
Nu kan man inte bevaka alla. Om det visar sig att ur den oskyldiga mängden plötsligt stiger upp någon och begår ett bestialiskt brott, så är det något man inte har någon möjlighet att förutse. Man får i stället hålla ögonen på de som uttalar sig hotfullt, fanatiskt och extremistiskt. Ibland är det bara tomma ord. Men som regel menar människor vad de säger. Vilka som är beredda att gå från ord till handling kan man mycket riktigt inte veta. Men att det är fråga om en riskgrupp går nog inte att förneka.
”De muslimer som 'döms' av Säpo med hänvisning till påstådda men hemliga bevis är oskyldiga till brott. Obehagliga, osympatiska och politiskt galna är de måhända. Men oskyldiga till brott. Annars hade de ju självklart dömts i domstol”.
Säger alltså Guillou. Är det så säkert det?
Man kan ju vilja undvika domstolsförfarande av många skäl. Kanske håller man på och kartlägga ett nätverk. Kanske finns det en väl grundad misstanke även om den inte skulle räcka för fällande dom. Det vore då något oförsiktigt att försätta någon på fri fot bara för att man saknar en pusselbit.
”Jag vet inte ens om han verkligen gjort sig skyldig till de knäppa uttalanden som Gefle Dagblad och så kallade terroristexperter på Försvarshögskolan pådyvlat honom”.
Skriver alltså Guillou. Han vet alltså inte, är öppen för att det kan sant. Och för att det kan vara lögn. Och så kan man säga om allt som citeras i massmedierna. Men som regel litar man på vad man läser. Vad är det som får Guillou att tvivla just i det här fallet?
Och vad handlar det om för knäppa saker? Att muslimer skulle vara förbjudna att ha icke – muslimska vänner. Att det som sjunger 'nu tändas tusen juleljus' hamnar i helvetet. Och att straffet för manlig homosexualitet skall vara döden.
Det låter ju varken direkt osannolik eller direkt ofarligt. Så mycket kan väl sägas.
19 sept. 19