Ångesten är grundstämningen, säger existentialisterna. Det finns ingen grundstämning, säger vi analytiker. Och om den finns, varför just ångest?
Ändå kan man uppleva att det finns nivåer i medvetandet. Djupare strömmar under de mer ytliga emotionerna. Inte känslor, men ett känsloklimat, i vilket man kan leva en tid av sitt liv. Så händer något och känsloklimatet förändras. Sådana här arktiska dagar, när ljuset är skarp och vitt, kan man få för sig att man ser klart på livet. Ser dess intighet.
 
Den skall komma, denna stund
denna isande minut,
då du i ditt väsens grund
genomskådar allt till slut.
 
Ingen kommer att gå fri
Rymdens blick är domstolshård
Ingen nåd och amnesti
Inga undanflykts-ackord!
 
Avklädd varje illusion
ser du stjärnans stålpupill;
och du hör en ångestton
i en höstlig fågels drill.
 
Plötsligt, grymt och ofattbart
sönderrivs kulissers ståt
Överväldigande klart
hör du universums gråt.
 
Se där en dikt från 1934. Jag tänker på min ungdom och den lite ödsliga, hårt knutna stämning jag levde i. Inte bara sådana här dagar var polarlandskapet en bild för det jag kände. Som den där svenske polarfararen, Finn Malmgren, som måste bli lämnad på isen. Man minns hur han vinkade när man lämnade honom.
Men jag hade en lång ungdom och hann också uppleva ålderdomen. Det är inte så konstigt som det låter. Jag bodde på studentkorridor och åren gick och jag såg människor komma och gå. Den ena kullen efter den andra blev klar och flyttade ut. Jag blev kvar. Jag hade varit i Lund redan 1968, en magisk tid för den 70-talsvänster som jag skrev för. Och jag kunde känna igen mig hos den åldrande skalden som skrev om sin ålderdom, trogen sin pessimism.
 
Ålderdomen majestätisk? Sällan!
Mest ett avskrap, som de önskar väck,
de som fångar livets köttben mellan
friska käkar. - Sänkt i nattens säck
 
sömnlös under vinterns stjärnljus, flutet
i eoner, stingande och starkt,
mal en gamling tankarna på slutet:
Hjärnslag, cancer eller hjärtinfarkt.
 
Det tänkte jag på när jag satt på Cabarét Cabarix i Smålands Nation. Alltid längst fram, en besynnerlig liberal överlevare.
29 jan.14