Det finns väl risk för att Malin Ullgren i Dagens Nyheter idag (25 maj) generaliserar otillåtet. Hon tecknar bilden av gamla 68-or som blivit högerpopulister. Vi vet alla hur den typiske nät-högerpopulisten ser ut. Den som förenar invandrarfientlighet med antifeminism. Naturligtvis finns det gamla 68-or som slutar som högerpopulister. Men frågan är om de gamla 68-orna är överrepresenterade bland högerpopulisterna. Eller om de flesta, eller ens särskilt många, 68-or har slutat som högerpopulister.
Det är nog alltid rimligt att spekulera i den psykologiska bakgrunden till högerpopulism. Och man kan tänka sig att nätet blivit ett andningshål för människor som blivit ensamma eller förblivit ensamma. Det har både tid och en bitterhet som behöver uttryckas. Både oläkt skilsmässa och låg pension kan vara förklaringar. ”Var plåga har sitt skri för sig blott hälsan tiger still”. Missnöjet är säkert överrepresenterat på nätet.
Hur kan de svänga så totalt? Frågar Malin Ullgren och det är ju en fråga som jag ofta ställt mig. Men det hon refererar till är specifika fall. Jag rekommenderar David Brolins bok ”Omvändelser” där han behandlar ett antal svenska intellektuella. Och där man faktiskt förstår tankeutvecklingen.
Sedan bör det påpekas att en av sekterna, den maoistiska, var vänsterpopulitisk. Nationalistisk och skeptisk till feminismen. När det begav sig påpekade jag alltid dess likheter med högerpopulismen. Populism som populism, steget där kan inte ha varit långt. Förundran må gälla den övriga vänstern. Fast jag tvivlar på hur starkt 70-talets vänsterfeminism lyckades nå in till männen i vänstern. Många nöjde sig säkert med att huka, någon djup omvändelse var det inte fråga om. Vill man bli en ledande kamrat, tänker man redan hierarkiskt.
Men visst är det förunderligt att man kan byta livshållning. Jag minns en tapper socialdemokrat som i en debatt med vänstern sa: ”En dag kommer ni att ångra det här”. Alla skattade, också jag. Detta var ändå för lågt, vad man än kunde tro om dessa trosvissa, det fanns inget skäl att tro att de skulle ändra sig.
Att vara antiauktoritär är för mig en liberal idé. Och min fråga är då: ”Hur antiauktoritär var vänstern när det begav sig?” Själv fann jag de flesta vänsterfraktioner rimligt antiauktoritära. Men det gick kanske inte så djupt som hos oss liberaler.
25 maj 16