Vad är det egentligen som hänt på tidningen Dagen och hur skall man ställa sig till det? Detta har hänt. Länge var tidningen hårt och entydigt motståndare till praktiserad homosexualitet. Sedan började man tillåta också motröster – debatten skulle vara fri – även om tidningens linje förblev orubbad. När debattklimatet blev allt hårdare mot homofobin sänkte tidningen rösten, talade allt mindre om saken.
Så kom Joel Halldorfs försöksledare. Borde man inte ompröva frågan? Detta besvarades med ett entydigt nej. Ansvariga personer, ledarskribenter och tidningschef, gick ut och betonade att tidningens bibelsyn och därigenom deras synpunkter på homosexualiteten ligger fast. Vilket naturligtvis blåste liv i debatten. Där både de som kraftigt opponerade mot och de som minst lika kraftigt instämde med ledarsidan fick komma till tals.
Det där har väckt en viss bestörtning främst hos humant tänkande och kännande kristna. Jakob Olofsgård i Jönköpings-Posten (17 april) framhåller att homofobin strider mot Jesus kärleksbudskap. Man skall alltså se till andan och inte till bokstaven. Emanuel Karlsten i Göteborgs-Posten (25 april) framhåller svårigheten att vara fundamentalist utan att hyckla. Också den bibeltroende väljer vad han vill fästa sig vid i Bibeln. Det går ju inte att vara en konsekvent fundamentalist.
Jag tror att dessa sätt att argumentera mot fundamentalister är förfelade. Liksom att alltid mena att en human tolkning av bibeltexterna är den bäst intellektuellt underbyggda. Det är att välja svaga argument i stället för starka.
Hur är det med andan och bokstaven? Bokstaven står där, men andan är en tolkning. Tycks bokstaven mycket bestämt mena något, är det väl den som bestämmer vad som är andan? Det är hur Gud är, inte hur han uppfattas av människor, som är det viktiga. Kärleksfullheten har sin gräns, det får pastor Olofsgård acceptera. Det är Gud som bestämmer.
Och inkonsekvens? Det är ganska svårt att få människor att inse sin egen inkonsekvens. Varför inte följa klara besked i moraliska frågor? Att man bortser från dietråd och klädesråd beror ju bara på att man finner dem mindre viktiga. Att man sedan får försvara Bibeln mot hedningar och kättare som tar fram exempel på mindre smickrande drag hos den evige är en annan sak. Fundamentalisten märker naturligtvis inte hur mycket hen styrs i sin bibeltolknning av att vara en modern människan. Hen ser inte mycket som blivit orimligt och varit det i två tre hundra år. Att hen måste leva sig in i ett patriarkaliskt samhället för att uppfatta vad där står är inget hen tänker på. Och särartsfeminist, eller i varje fall särartstänkare, är hen av naturen. Själen har absolut ett kön, ty så har Gud bestämt.
Så det enda som håller när man argumenterar mot fundamentalister är alltså att angripa bibelsynen. Det konstiga i att det överlägsna världsförnuftet kommunicerar med människan genom en helig skrift. Och dessutom av denna karaktär. Som grundskrift har ju Koranen i så fall högre trovärdighet, en människa skriver ner Guds ord på Guds diktamen. Hur är förhållandet däremot mellan Gud och bibelförfattarna? Är det inte konstigt att Gud genom bibelförfattarna berättar om människors upplevelser av Gud? Varför gå denna indirekta väg över människan när det ändå är han som talar? Om man inte förnekar vad vetenskapen menar om Bibelns tillkomst blir det ännu konstigare. Gud måste ha fungerat som spökröst för väldigt många bibelförfattare under långa årtusender och likaledes för de kyrkomöten som slutligen avgjorde vad som är Guds ord, kort sagt, vilka böcker som skulle ingå i Bibeln. Och det räcker inte med att han är närvarande, han måste närmast robotlikt styra sina språkrör, för att utesluta misstag. Om det var världsförnuftets avsikt att ge enkla och klara besked, hade han kunna välja en enklare väg. Och om det inte är enkla och klara besked han vill ge, varför då Dagens Bibelsyn?
Nu kan man naturligtvis helt förneka vetenskapen och hävda att den är fåvitskt människoverk. Man skall lita på Gud, inte på människan, ens när hon vetenskapar. Men då förstår jag inte varför man inte förnekar att Bibeln är skriver på hebreiska och arameiska. Bibeln är skriven på svenska, vad än vetenskapen säger. Det var ju ändå på det språket vi fick vår barnatro.
Sanningen måste sägas även om det gör ont, som det hette i debatten. Och sanningen är den att denna bibelsyn inte håller. Det gör nog ont, men så är det.
29 april 15