Granström och grund-Butler
Skärpta skribenter finns det inte gott om. Därför får man vara tacksam över Helena Granström i Expressen (14 maj). Jag skrev en blogg med anknytning till transdebatten och fick två kommentarer som gjorde mig så besviken att jag förstummades. Det tycktes mig finnas en grundläggande förvirring i debatten, en orimlighet. Den ville jag klargöra och lämna resten därhän. Kajsa Ekis Ekman hade jag inte läst. Och mitt förtroende för henne är sedan tidigare debatter ringa. Dock tycktes det mig att hon hade rätt när det gäller den grundläggande orimligheten.
Mitt resonemang var helt enkelt att själen inte har något kön. Det har däremot kroppen. Det är inte så viktigt men biologiska skillnader mellan könen finns. Mentalt är vi fria att välja hurudana vi vill vara. Och män och kvinnor bör inte betraktas eller behandlas olika på grund av kön. Att själen inte har något kön bör läsas, varken har eller bör ha. Nu finns det alltså idéer som såvitt jag förstår stammar från Judith Butler, att biologiskt kön är något konstruerat. Medan genus däremot är något givet. D. v. s. hur könen behandlas och betraktas och vilka egenskaper som utmärker det ena och det andra könet.
Detta är en utomordentligt besynnerlig tanke. Hur kan själen ha ett kön och inte kroppen? Hur kan kroppen vara en konstruktion?
Av mina kommentatorer anmärker den ena att i synnerhet genus är ett oklart begrepp. Men det är inte så svårt att göra distinktionen mellan kropp och själ. Att genusaspekterna är mångfacetterade hindrar inte att de är något utomkroppsligt. Hur kan man påstå att man känner sig som kvinna om det mentala aspekterna av kvinna är en ren konstruktion? Alltså måste man mena att de inte är det. Och hur kan man vilja betraktas och behandlas som kvinna om det inte är acceptabelt att könen behandlas och betraktas olika? Att de inte tävlar i samma idrottsgrenar beror på eljest oväsentliga biologiska skillnader. Och kanske kunde man här göra en rättvisare indelning. Så att små klena män som jag fick tävla med kvinnorna.
Jag kan inte tycka att detta är särskilt oklart. Språket är naturligtvis alltid oklart, precis som det är sant att man inte vet något med säkerhet. Men bortsett från detta kan det inte bli mycket klarare än så här. Liksom det att förintelsen har ägt rum är bland det säkraste i historien.
Min andra kommentar bortsåg från det jag sagt och diskuterade transfrågan utan att beröra grund-Butler. Det har många gjort sedan dess. Man kan naturligtvis försvara transsexualiteten utan att ha någon grundläggande tankeförvirring. Det är mycket möjligt att Kajsa Ekis Ekman överdriver de praktiska konsekvenserna av tankeförvirringen. Men jag är tacksam över att Helena Granström går direkt på grund-Butler.
24 maj 21
3 kommentarer | Skriv en kommentar | Kommentarer RSS
Skriv en kommentar
Föregående inlägg: Strindbergs Erik XIV
Nästa inlägg: Om K. Arne Blom
Helena Granströms artikel från det datumet är en premium-artikel, så jag kan inte läsa den (utan en digital premium-prenumeration), bara hennes replik i den följande debatten. Det är svårt förneka att en särskild biologisk egenskap är vad vi kallar biologiskt kön. Och då kroppsliga egenskaper utan undantag är biologiska egenskaper, är också den kroppsliga egenskap som konstituerar individens kön en biologisk egenskap. Nu vet jag inte säkert om Judith Butler påstår att biologiskt kön är en konstruktion, vilket vore närmast absurt, eller om hon menar något mer komplicerat som till exempel att begreppet kön konstitueras av en kombination av biologiskt kön och kön som — logisk? social? — konstruktion. Så jag kan inte gå in i en debatt om det.
Din tes att själen inte har något kön låter sig hävdas, även om man då delvis ställs inför frågan om vad som menas med “själ” i sammanhanget: det finns definitivt olika tolkningsmöjligheter av begreppet själ (som det skulle föra för långt att gå in på här) och man får gå lite varsamt fram i analysen. Att det inte finns någon knivskarp gräns mellan kropp och själ, mellan kroppsliga och mentala processer och tillstånd, är idag en vedertagen ståndpunkt. Du menar också att din tes bör förstås normativt — själen varken har eller bör ha ett kön. Men om det alltså även handlar om ett val, ett moraliskt eller deliberativt beslut, då blir tesen delvis motstridig: om själen de facto inte har något kön, då kan man inte — moraliskt och logiskt — se till att den inte har det. Men jag håller med om mycket du säger i texten, så det jämnar ut sig.
Jag ska inte upprepa vad jag i min förra kommentar skrev om trans- och intersexualism, bara tillägga att “äkta” transsexualism antas ha såväl biologiska och/eller genetiska som psykologiska orsaker. Men så finns det tveklöst transsexualism, där orsakerna måste sökas i yttre social påverkan och där människor efter könskorrigerande behandling ångrat sig.
Dag Wiberg.
Det förefaller mig vara en mycket vettig kommentar. Som jag bara kan instämma i. Du har förstås rätt i det logiskt motsägelsefulla i mina resonemang. Men upplöses kanske om man resonerar: Har själen inget kön så bör den inte tillskrivas det och man bör inte behandla människor av skilda kön på olika sätt.
Lars Westerberg
Hurra för små klena män och starka kvinnor!
Else Kleen var dock namnet till trots allt annat än klen, hon hann (hon, han!) slita ut inte mindre än fyra män under sin levnad.