Godards Förnamn Carmen från 1983 är en magstark film. Jag vill minnas, utan att hitta några belägg för det, att den väckte protester när den kom. Det hade i så fall varit naturligt och idag hade den väl väckt ännu större protester.
Det är inte bara mycket naket och sexuella situationer. Det är också förnedringssituationer som när den manliga huvudkaraktären urinerar på den kvinnliga. Även annat och lite osmakligt förekommer. Det som väckt större protester är väl att det berättas att den kvinnliga huvudpersonen som 13- 14- åring bott hos sin morbror. Jag tror att han var kär i mig, säger hon och ler. Morbrodern tycker också att det var en viktig tid, som han tycker att hon borde minnas. Men med honom vill hon inte tala om den.
Hjältinnan som heter Carmen är en av de vackra och asociala kvinnor som Godard älskar att porträttera. Hon och hennes kompisar tänker råna en bank. För att maskera detta låtsas man göra en film. Hon vänder sig alltså till sin morbror som är gammal regissör för att låna en lägenhet och hans filmutrustning. Morbrodern heter Jean Luc Godard och befinner sig på ett sjukhus. Det är oklart hur sjuk han är, men han vill väldigt gärna stanna på sjukhuset. Carmen kallas för terrorist av alla kritiker jag läst men det är tveksamt om hennes asociala verksamhet har något politiskt motiv. Vid en rättegång talas det visserligen om att bankerna representerar kapitalismen. Man planerar också att kidnappa en rik kapitalist eller hans dotter. Kanske för att finansiera filmen. Vilket i så fall bottnar i ett avancerat cirkeltänkande.
Filmen börjar med att regissören befinner sig på sjukhuset. Fräck och cigarrökande som Groucho Marx. Och så får han alltså besök av sin systerdotter. Och han lovar att låna ut sin lägenhet och antyder att han kan vara behjälplig vid filmproduktionen.
Sedan skildras bankrånet. Banken är väl bevakad av militärer med maskingevär. Och här blir det vanliga skjutandet mellan rånare och bevakare. Och blodet flyter. Det tycks vara en ingrediens i varje godardfilm. Carmen faller emellertid för en soldat som hon varit i skottväxling med och plötsligt kysser de varandra. Och sedan beskrivs deras kärleksliv. De flyr och tar in på hotell. Soldaten grips och ställs inför rätta men försvaras av en behjärtad kvinnlig försvarsadvokat med hjärtat till vänster.
Han kan sedan återvända till sin älskade. Hon tröttnar emellertid på honom och dumpar honom. Vilket slutligen leder till att han dödar henne. Vilket förklarar anspelningen på Carmen. Merimées roman och Bizets opera. Carmen älskade också en soldat som dödar henne när hon överger honom.
Mer politik blir det inte i den filmen. Annat än att rollfiguren Godard talar väl om Mao.
Det kunde man alltså göra 83. Hon mycket allvar som låg bakom vet man inte. Man tänker på Jean Paul Sartre som sålde maoisternas tidning utan att vara maoist. Det var deras rätt att protestera han värnade. Kanske kan man förklara Godards fäbless för dessa hållningslösa anarkister på samma sätt. Han älskar i alla fall att skildra dem. Fast hans regissörsdragning till farliga och våldsamma kvinnor har nog snarare erotiska förklaringar.
Ett dunkelt tal om de rättfärdiga som samlas i ett hörn och de orättfärdiga i ett annat går som ett tema genom filmen. En anspelning på yttersta domen?
20 okt. 21