Idag är det alltså siste april. Och för att fira med distans söker sig mina tankar till mitten av adertonhundratalet och till en mycket avlägsen universitetsstad. Nämligen Uppsala. Och det är rätt gissat Gluntarne som jag lyssnar på.
Den gamla antagonismen mellan Lund och Uppsala bottnar naturligtvis i en svårartad likhet. Länge vände jag ryggen till Uppsala och den enda bild jag hade av den arktiska universitetsstaden var kyla och högstämt allvar. I min och Per Lindströms bok Två Lund har jag mer relevanta argument för Lunds djupare originalitet.
Men en plats är inte bara en plats, en tid är också en tid. 50-talets Lund, Hasse Alfredsons, Gunnar Fredrikssons och Cilla Ingvars Lund, som samtidigt är Majken Johanssons och lundaskolans, har naturligtvis föga likhet med Piratens och Frans G. Bengtssons. Som i sin tur skiljer sig från Fakirens och Bengt Lidforss Lund.
Och hur är det i Lund när gluntarna härjar som värst? Det är studentsångarnas och skandinavismens tid. Uppsala har haft sin Geijer, Lund sin Tegnér. Då bodde, läser jag hos Fredrik Tersmeden i Bott i Lund, Talis Qualis, Otto Lindblad och Herman Sätherberg på samma studentkasern på Skomakaregatan. Sätherberg hade f.ö. dubbelt medborgarskap, låg i båda universitetsstäderna. Sätherberg har skrivit Studentsången och Vintern rasat ut, Talis Qualis Kungsången. Stor sak i det. Sverige hade två universitetsstäder att räkna med, när Wennerberg skrev.
En typisk glunt är alltså ”Upsala är bäst”. Kan man verkligen påstå detta?, frågar sig sångaren. Det finns ju de som föredrar andra städer. Talar kärleksfullt om Stockholm, Göteborg, Karlstad och Gränna. Lund nämns däremot inte. Det kan man tolka som uppsalaarogans men jag misstänker att det är klok försiktighet. ”Är det solens skuld att dess klara guld aldrig beundras av en mullvad i sin håla?” frågar sig sångaren, med viss rätt, inför den som föredrar äpplena och päronen i Gränna. Eller prisar de svenska storstäderna.
Vad är det som gör Uppsala så suveränt? Jo, att det är en studentstad. ”Där man kan gå på just som turkar och få heta folk ändå”. Alltså en stad där den studentikosa livsstilen präglar staden och kan odlas och tolereras. I en annan Glunt sjunger skalden:
Var finns en punkt uti Sveriges rike
där man om natten har så lycklig lott
Hellre jag sover i stadens dike
än uppå bolstrarna i kungens slott
 
nu skall vi knacka oss in hos Lamby
porter så här dags- är det ej gott?
Var finns uti Sveriges rike
där man om natten har så lycklig lott.
 
Jo i Lund kan man svara. Nattöppna krogar har man ju läst om. Och staden är mindre och studenterna ännu mer dominerande. Det var väl tur för Wennerberg att han aldrig tänkte på Lund. Eller, som sagt, klok försiktighet.
30 april 20
 
Ingen blogg i morgon. Tillbaka måndagen 4 maj.
Glad siste april till envar!