Satirikern Jens Ganman har fått pris av tidningen Fokus. Moa Berglöf i Sydsvenskan (24 jan. ) ondgör sig över detta. Berglöf håller med Ganman om att han är en symbol för en debatt som svängt 180 grader. Men ett ord: högern har flyttat fram sina positioner.
Adam Cwejman i Göteborgs - Posten tvivlar dock på detta (26 jan.). Det är i stället så att den svenska offentligheten har blivit en smula bredare och öppnare.
Men är det inte samma sak, eller rättare finns det någon motsättning här? Adam Cwejman hyllar det konträra, det som verkligen är emot. Men tänk om vi fick en IS – sympatiserande satiriker. Hur mycket emot skulle icke hen vara. Vore det inte nyttigt för ett liberalt och demokratiskt västerland, med sin hållningslöshet, sin slappa tolerans och sina fåniga jämlikhetsideal, att se sig sågas efter fotknölarna? Hur mycket vidgad skulle inte vår debatt vara då?
Så visst är debatten förändrad. Dock, Moa Berglöf berättar vilken jury som valt Ganman. Det är Johan Hakelius, David Eberhard, Katarina Barrling, Magnus Ranstorp och Joel Halldorf. Så det är inte mycket positioner att flytta fram. Joel Halldorf är lite anmärkningsvärd, Katarina Barrling har väl ännu en smula anseende att förlora. Men de övriga? Ganman måste vara något i hästväg om han kan överträffa dem.
De som nu ogillar valet av Ganman och tar till stora brösttoner om Fokus stora anseende har inte hängt med.
En man som jag brukar möta på Stadsbiblioteket var en stor beundrare av Alice Teodorescu, när hon var politisk redaktör på Göteborgs – Posten. Det fina med henne var, sa han, att hon låg någonstans mitt emellan SD och moderaterna. Vilket tycktes honom som den ideala positionen. Hans värderingar var mig främmande, men han verkade ha gott förstånd på det han läste.
Och hur är det nu när Teodorescu blivit moderaternas chefsideolog? Då måste moderaterna själva ha flyttat in i det tidigare mellanläget.
Jens Ganman har jag aldrig läst. Jo, jag läste honom i början av hans karriär när han skrev på Östersunds – Postens kultursida. Jag häpnade och undrade vad det var för en kuf. Men han försvann snart liksom en tvivelaktig chefredaktör, Sven- Olov Lööv. Men på nätet är det ju fritt fram.
Kan inte människor från höger vara roliga? Jo, det kan de. Jag har skattat åt skämt i Per Engdahls fascisttidning Vägen framåt. Jag tvivlar inte heller på att en IS-satiriker kunde vara rolig.
Jag har en bok med internationella karikatyrer från andra världskriget, och nazityskarnas humor är inte sämre än de allierades. Så det är inte bristen på humor det kommer an på. Utan att det fördomsfulla och inhumana. Det är inte helt säkert att de vidaste gränserna här är det bästa. Det handlar ju dock om tolerans mot intoleransen.
29 jan. 20