Jag medger gärna att debatten om AI har varit väsentligare och mer intelligent än de flesta debatter numera. Men jag tycker inte det senaste inlägget, av idéhistoriken Johan Fredrikzon, tillför något (DN 22 maj). Ja, det har redan hunnit bli det näst senaste eftersom Fredrik Sandgren har ett nytt inlägg idag (DN 23 maj). Som dock flyter ut i nya riktningar.
Så jag nöjer mig med att kommentera Fredrikzon. Och inleder med hans kommentar till den tidigare debatten. Citat: ”Ta ord som ´förståelse` och `medvetande`. Häggström och Danielsson är oense av vad de betyder. Det har i själva verket varit avgörande för berättelsen om konstgjort intelligens att den sortens termer minskat i betydelse.” Problemet är i stället, menar Fredrikzon, att ”vi gått med på att justera vår syn på vad det innebär att äga ett förnuft och att använda sitt omdöme till att passa de förmågor som vi observerar i hos apparater.”
Äsch, jämförelsen mellan människan och maskinen är ju en gammal debatt. Det borde Fredrikzon veta som är idéhistoriker. Lamettrie skrev ”Människan – en maskin”, 1748.” Man har alltså länge funderat på vad som skiljer människan från en maskin. Frågeställningen har väl uppkommit av att man sett en maskinmässig aspekt av den mänskliga intelligensen. Men känsla och vilja kan inte förekomma hos maskiner. Och därför inte heller det intima samband intelligens hos människor har med känsla och vilja. Gör man skillnad mellan förnuft, känsla och vilja, så är det en treklyvning företagen i abstraktion. För att det skall gå lättare att analysera. I praktiken finns de tre aspekterna alltid sammanlänkade hos människan.
Så vad är medvetande? Hittills har det endast använts om ett mänskligt medvetande. Men när maskinerna blir alltmer komplicerade behövs det nya termer. Därför talar man om artificiell intelligens. Skulle man också kunna tala om ett artificiellt medvetande? Om språket är något i grunden konventionellt så gäller det bara att hitta en godtycklig term. Om det uppstått något nytt att benämna. Och sedan kan man diskutera likheter och skillnader med kända begrepp. Det är verkligheten som är det väsentliga. Inte vilka ord vi använder.
Maskiner har inga känslor och ingen egen vilja. Men har eller saknar de förmåga att reflektera över sig själva? Om så är vad skall vi kalla detta.
AI finns. Och uppenbart har den en förmåga att överträffa den mänskliga intelligensen. Annars skulle inte AI kunna vinna i schack. En aspekt av den mänskliga intelligensen kan den alltså överträffa. Att den aldrig kan bli mänsklig ligger i sakens natur.
Och en stor imitationsförmåga har den. En imiterad vilja borde teoretiskt kunna vara lika styrande som en äkta. Det är på det jag byggt mina farhågor.
Sedan är det mycket möjligt att det verkliga hotet är att maskinen är ett så användbart medel. Som kan användas av både onda och goda. Vad kan onda mänskliga makter göra med ett så fruktansvärt medel? Det är möjligen ett större hot.
23 maj 23