Jag läser Frank Heller - sällskapets senaste utgåva, Frank Heller som utrikeskorrespondent, och slås av vilken suverän stilist Frank Heller är. Man har rakt av samlat hans reportage från fascismens Italien, som publicerades i Vecko - Journalen och försett det med omsorgsfull notförteckning. Det är en latinprofessorn Hans Aili, som själv har lyckan att vara barnbarn till Frank Hellers syster, som står för en utmärkt kommentar. När Frank Heller kommit hem till Sverige skrev han en bok 1943, ”Gladiatorernas uttågsmarsch”, om samma ämne. Den har jag läst ett par gånger i samband med italienresor. Men det är länge sedan nu.
Och det här är ännu mera spännande. Frank Heller är låst i fascismens Italien och använder tiden till att rapportera om situationen för sitt hemlands läsare. Det är hans situation när han skriver och det gör det naturligtvis oklokt av honom att vara alltför kritisk mot fascistlandet. Men det är nog ställt utom allt tvivel att han är ganska positivt inställd till den fascistiska regimen. Det är inga devota hyllningar men han älskar Italien och italienarna. Det är rena propagandalögner att det skulle finnas ett folkligt missnöje med regimen, betonar han. Det sista reportaget i årsskriften är taget från Gladiatorernas uttågsmarsch och bara ytterligare putsat för publicering i Vecko - Journalen. Då är han alltså hemma och kan vara mer kritisk till regimen. Belyser partiinterna strider som han försiktigtvis tigit om. Och framför allt riktar han sig mot den korruption som tycks följa i diktaturens spår. Men någon ideologisk eller politisk kritik levererar han inte heller då.
Till nazityskland är hans attityd kärvare.
Det är för honom ingen självklarhet att Italien skall gå in på Tysklands sida i kriget. Men när det gör det accepterar han det utan vidare. Man sitter och längtar efter att höra vad Frank Heller skall säga när italienarna har gjort uppror mot fascismen. Då skulle han verkligen tvingas välja mellan Italien och fascismen. Men då är han alltså redan hemma och har slutat att rapportera.
Man funderar lite på vad det är som gör det möjligt för honom att resa hem. Hela tiden har han beskrivit sina allt mer begränsade möjligheter att resa ens inom Italien. Plötsligt kommer ett medgivande att man under det heta sommaren får resa till en kurort på fjorton dagar och till en icke kurort på en månad. Och då beslutar Frank Heller sig för att resa till Stockholm. Det verkar här som om han tänker sig att återvända till Italien. Men så blir det alltså inte.
Här måste det vara någon information som saknas. Har det alltså hela tiden varit möjligt att återvända hem? Ville Frank Heller egentligen stanna i Italien men den politiska utvecklingen gjorde det omöjligt, eller mindre lockande, att återvända.
Jag fäster mig vid ett ställe i boken som jag tycker är tänkvärt. Det är när slaget om Storbritannien pågår och Frank Heller med gillande citerar en analys i en fransk fascistisk veckotidning. Skall Tyskland lyckas knäcka England? Det är en öppen fråga. Men Frankrike är besegrat, så håller England ut så blir det sannolikt en kompromissfred. England kommer ju aldrig att kunna invadera kontinenten, inte ens med USA:s hjälp. England kan helt enkelt inte vinna detta krig. Vad är, ens i efterhand, bristerna i den mannens analys. Att han underskattar USA och bortser från Sovjetunionen? Och att fortsättningen för Tysklands del kan bli ett utnötningskrig mot en stark sjömakt. Framför allt kan han väl inte tänka sig att Hitler ger sig på sin allierade i öst. Utan att de västliga motståndarna är i grunden nedkämpade. Men visst såg det just då ut som en invändningsfri analys?
22 maj 20