Det är inte roligt när en debatt som var någorlunda rak hamnar i krumbukter för att sluta i ren pressmetafysik. Det kan ha sina problem att leva i en tid när liberalismen har fått så gott rykte att även antiliberala ideer måste lanseras som liberalism. Knappt har man börjat diskutera liberalismen förrän någon hävdar att antiliberalismen också är en form av liberalism.
En ung högerintelligens rotar i Jönköpings – Posten fram den bortglömda nationalliberalismen, som visar att man kan vara på nationalist och liberal samtidigt (Lars Anders Johansson, 22 dec.). Det var Heidenstams liberalism. Vad är en nationalliberal? Jo, naturligtvis en nationalist som är socialt progressiv. Precis som nationalsocialisten. Men nationalsocialisten är kanske inte socialist och nationalliberalen kanske inte liberal. Det tar tid innan den konservativa revolutionen hamnar hos högern. Alla som revolterade mot den gamla högern ansågs till en början som vänster.
Vänstern finner det liberala inbördeskriget var ett tecken på liberalismens kris (Erik Haking i Flamman 22 dec., Katrine Marcal i Aftonbladet, 25 dec.). Sviker några liberaler liberalismen så är liberalismen i kris. Annars skulle man väl se det som ett sundhetstecken att den liberala pressen reagerar mot urartningsfenomen.
Jan Björklund har sedan länge lanserat konservativa ideer som liberalism. Den borgerliga partiledare som verkligen utmärkte sig för humanitet var den liberalkonservative Fredrik Reinfeldt. Humanitet brukar vara vanligare bland liberaler än bland konservativa och i den meningen var Reinfeldt mer liberal än liberalerna. Nu har moderaterna som bekant svängt.
Vad har då hänt i den liberala pressen? Ja, Göteborgs-Posten fick en vass liberalkonservativ chef för ledarredaktionen. Det har en lång period varit så att det inte varit så stor skillnad på liberaler och liberalkonservativa, den senare hållningen utesluter inte anställning varje sig på liberala ledarsidor eller moderata. Alice Teodorescu var emellertid tidig med att stå i opposition mot den reinfeldtska humaniteten. En liberalkonservatism som alltmer börjar betona konservatismen borde vara mindre användbar i liberal press. Om någon väljer någon i förlitande på hennes liberalism och hon själv finner att tiden kräver mer konservatism, vem har då svikit?
Enklare är fallet Expressen. Den som är först med att svänga är PM Nilsson. Men han svänger först när han kommit till Dagens Industri. Jag läste om detta med förundran. Men snart följde hans gamla ledarsida på Expressen efter, numera med Anna Dahlberg som chef. Ann Charlotte Marteus deklarerade öppet att hon ändrat mening i linje med chefen. Det torde vara svårt att förneka att någonting har hänt. Självklart har gamla humanister som Strömstedt och Harrie anledning att rotera i sina gravar.
Per Svenssons analys i Dagens Nyheter leder in på fel spår (22 dec.). Det fanns en viss ansvarslös populism småfolkspopulism hos den gamla expressenandan. Man tänkte med hjärtat och försvarande trängda individer. Ann Charlotte Marteus kan med rätta hävda att Expressens nuvarande populism är mer ansvarsfull (22 dec.) Per Svensson ser också moralism i att se motsättningen mellan fungerande välfärdssamhället och flyktingmotagande. Men det är väl bra att erkänna att motsättningen finns. Om det inte kostade något skulle vi inte behöva öppna våra hjärtan. Att Expressen anser det som ett självklart val att i första hand måna om svenska medborgare är inte moralism. Det är moralisk blindhet. (se också Lasse Granestrand i DN idag, 28 dec.)
”Förlåt att vi hade rätt” skrev Anna Dahlberg. Vad vi hade vunnit på att begränsa vår solidaritet redan innan det var nödvändigt är för mig inte fullt klart.
Och så hamnar det till sist i den kära pressmetafysiken. ”Det sitter i väggarna på den här tidningen.” Men det sitter aldrig någonting i väggarna, det kan på sin höjd handla om vaga och föränderliga traditioner. Aftonbladet har naturligtvis inte ansvar för onkel Fritz (Lönnegren) och andra världskrigets Kreugerpress. Dagens Nyheters var samlingsregeringens språkrör och kommendörkapten Dehlgren är inte mycket lik Herbert Tingsten. Buster von Platen förändrade i grunden Svenska Dagbladet och den har varit en modern tidning sedan dess. Dagens Nyheter var mycket nyliberalt under 80-talet. En tidning med lång historia kan inte berömma sig av någon enhetlig linje
Thomas Mattsson stora hyllning till den egna tidningen på juldagen är sådan pressmetafysik (Exptressen 25 dec.). Att hävda att ingenting har hänt vore en uppenbar lögn. Expressen är inte ensam ansvarig för att konservatism numera lanseras som liberalism. Och deras populism har blivit ansvarsfullare. Det tristaste är sveket mot humaniteten. Men humanitet och liberalism är kanske inte någon nödvändig kombination.
28 dec.16