Det är en formidabelt bra historia. Det är min svåger Jan Olov Nilsson som skrivit en bok om den första utvandringen till Amerika. Är det inte lite djärvt, riskerar han inte att bli jämförd med Vilhelm Moberg? Men detta händer 200 år tidigare och handlar alltså om Nya Sverige, den svenska kolonin i Delaware. Sådant nämndes i förbigående i historieböckerna när jag var barn.
Man tänkte sig att svenska knektar skeppades över, stormaktens sätt behärska tredje världen. Men det är mycket lite omtalat och utforskat. Att motiven för dem som ville utvandra kanske inte var så annorlunda än för den som begav sig av 200 år senare har man sällan reflekterat över.
Författaren skriver i sitt efterord att de flesta karaktärerna är tagna ur verkligheten men att han varit nödsakat att hitta på en del fiktiva gestalter för att få en sammanhängande historia. Det ger författarens syften i ett litet nötskal. Han har gjort en mycket omfattande research. Han har journalistens intresse av hur det verkligen var. Det handlar inte om att skapa odödliga gestalter av Karl-Oskars och Kristinas format. Det är en verklighet som skall synliggöras genom en berättelse. Och det blir en mycket spännande bok, men vill veta hur det går för personerna. Och personerna är många, det är en sorts kollektivroman. Rimligt, inte sant, om det är verkligheten som står i fokus. Man måste skildra många människor om man skall kunna visa hur folk hade det. Och livet är hårt i det gamla landet, det finns anledning att längta bort.
Huvudpersonerna är skogsfinnar, svedjefinnar. Alltså ättlingar till de finnar som på 1500-talet bosatte sig i Värmlands och Dalarnas skogar. Alla som sjungit Dan Andersson eller hört Livet i finnskogarna har en vag aning om denna folkgrupps existens. Och det var alltså denna grupp som sökte sig till Delaware. Några skickades dit som en straffåtgärd, den svenska minoritetspolitiken har ofta varit drakonisk. Men de flesta värvades av kronans propagandister. Det var inte roligare i Sverige på 1600-talet än det var på 1800-talet.
Det är alltså en bok med hög trovärdighet. Och spännande och tänkvärt hur förhållandet var mellan skogsfinnarna och indianerna. Man hade inte något större anledning att bekämpa varandra. Ändå kom den vite mannen med sin sprit och sina sjukdomar. Också fraternisering kan bli ödesdiger.
Allt är relativt. Jag tycker så bra om att första delen handlar om hur svårt det kan vara att hitta från Nerike till Värmland.
”Första amerikafebern” heter alltså boken. Och är uppenbarligen en stor försäljningssuccé i Värmland med omnejd. Men också för oss som inte kan åberopa något annat än visst människointresse och ett rätt betydande historieintresse har den mycket att ge.
27 aug. 19