Förakt och medkänsla
Om jag kunde förstå varför man bör tycka synd om sverigedemokraterna och dess väljare. Och varför det är ett sådant klassförakt att tycka illa om dem? Men det är ju ett faktum att högerpopulismen liksom den gamla nationalsocialismen är klassöverskridande. Den som stöder sig på undersökningar, som Martin Gelin i DN (19 jan.), när han studerar trumpväljare , finner ju att de inte alls är särskilt fattiga eller marginaliserade. Möjligen kunde man se det som de klokas förakt mot de dumma, ett förakt från intellektuella mot icke- intellektuella. Men det drabbar väl företagare och rika kapitalister i så fall lika hårt som arbetare.
Dessutom tror jag att det har ganska lite med dumhet att göra. Utan det handlar om den fördumning som inträder när intellektet helt och håller blir känslornas tjänarinna. Intellektet används för att så intelligent som möjligt försvara en grundläggande och intensiv känsla. Och den känslan är svår att modifiera med förnuftsmässiga resonemang eftersom förnuftet i stället används för att berättiga den. Allt annat skulle känslomässigt vara otillfredsställande.
Men förakt? Är inte försöken till ursäkter och inlevelse det verkliga föraktet? Varför inte i stället tänka: Du är så mycket människa som jag. Du har rätt till din åsikt och du säger vad du tycker och tar ansvar för det. Precis som jag gör, din jämlike. Skall jag i stället säga, att du egentligen menar något annat än det du säger? Att det är hemskt synd om dig som har sådana åsikter som du egentligen inte kan mena. Är det inte mindre föraktfullt att konstatera att här föreligger en djupgående värdekonflikt. Och att du på basis av dina värderingar får så mycket respekt av mig som du förtjänar.
22 jan. 21
4 kommentarer | Skriv en kommentar | Kommentarer RSS
Skriv en kommentar
Föregående inlägg: Lifvendahl och Hakelius
Nästa inlägg: Björkman och sanningen
Jag känner i och för sig också förakt för många av Trumps kärnväljare och supporters, det kan jag säga utan vidare. Hans rörelse utgör en studie i klassisk sektmentalitet och delvis protofascism. Men det betyder inte att jag inte inser vissa orsaker till att de sökte sig till Trump - orsaker som strukturellt går längre tillbaka än Trumps beslut att kandidera. Många har körts över av den ekonomiska globaliseringen, många har förlorat arbete, hem och besparingar (före, under och efter krisen för ett dussin år sedan) utan att ha en chans att försvara sig. Många uppfattar att de inte har råd med vad deras föräldrar kunde unna sig, och i ett samhälle som är inriktat på synlig konsumtion, på status och på framtiden är det svårt för de flesta människor att hantera den insikten. Sedan finns det många som röstade på Trump av ren egoism eller utifrån rasism, men dessa bevekelsegrunder är troligen vanligare i USA än i Sverige.
Dessutom tvingar det amerikanska tvåpartisystemet många väljare att hålla för näsan och rösta på någon de egentligen har en hel del invändningar mot - eller annars inte rösta alls. Så är det vid varje större val over there, särskilt president- och guvernörsval.
En del av Trumps väljare hade vissa "legitimate grievances" i botten, de kände att ingen annan lyssnade på dem och det beror delvis på att demokraterna har glidit åt höger, delvis på att alla partier gör taktiska prioriteringar. Trump lyckades fånga upp detta missnöje men hans avsikt var förstås aldrig att verkligen kämpa för de här skikten, de var för honom bara valboskap.
Man skulle kunna säga så här: de ställde fel frågor och därför hamnade de också på fel svar. En del av dem har börjat inse sina misstag men många inte. Det är klart att om man sade detta till några Trumpväljare direkt, öga mot öga, skulle de uppfatta det som grovt patroniserande: "ni står där och talar OM oss, inte MED oss, smartasses!" men det anser jag att vi har rätt att strunta i. Subjektivt sett är en del av deras missförstånd begripliga men det rör sig i alla fall om grova missförstånd - eller medveten bluff.
Trumps presidentperiod är gudskelov över (jag tror inte att han har en realistisk chans att ställa upp igen och vinna om fyra år) men det innebär tyvärr inte att Trumpismen är borta. Den kommer att överleva honom.
mvh Magnus
Tack för kommentaren. Kan dock inte precis säga att man blev mycket klokare. Det finns förklaringar till att människor röstar på Trump - ja. Dessa förklaringar är många och skiftande för olika individer -ja. Dock tycks de flesta av dina förklaringar bottna i att trumpväljare är ekonomiskt underprivilegierade eller åtminstone deklasserade. Men skall man tro Martin Gelin så tycks det ju inte vara så. Att demokraternas högervridning, om den förekommit, skulle ha till följd en extrem och huvudlös höger verkar konstigt. Däremot låter det sig väl tänkas att några röstade på Trump av lojalitet med det republikanska partiet. Det behöver inte hända igen om republikanerna nyktrar till.
tuus Lars Westerberg
"Möjligen kunde man se det som de klokas förakt mot de dumma, ett förakt från intellektuella mot icke- intellektuella. Men det drabbar väl företagare och rika kapitalister i så fall lika hårt som arbetare."
Jag tror INTE att det föraktet drabbar rika kapitalister lika hårt. Jag tror att positionen i samhället har stor betydelse i förmågan att stå emot de intellektuellas förakt.
Det ligger en del i vad du säger. Logiskt kan man väl skilja på hur hård kritiken är och hur hårt den drabbar. Det förmenta föraktet skulle alltså vara detsamma, hur hårt det drabbar olika.
Många andra faktorer är också verksamma. Framgång i sitt yrke och sitt privatliv stärker självkänslan, motgångar försvagar den. Barndomen är också central. Här kan det möjligen finnas en klassaspekt. Att växa upp med jantelagar är något annat än att höra att man är bra. Men där kan å andra sidan krav och förväntningar som man misslyckas med att leva upp till skapa loserupplevelser. Det sägs ju ofta att det var de deklasserade som stödde nationalsocialismen.
tuus Lars Westerberg