Det har förts en debatt om flygskam. Jag vet ingenting om miljökatastrofer. Så mina reflektioner blir högst allmänna.
Hur förhåller sig den enskildes försök att spara på miljön mot strukturella förändringar, det vill säga politiska beslut på global nivå. Jag läste någon sammanfattning av debatten som gick ut på att man måste arbeta på båda nivåerna. Både den egna livsstilen och de politiska besluten måste till. Det var naturligtvis en klok sammanfattning och det som hela tiden väntade på att få uttalas. I en demokrati vet vi vikten av att rösta, det är vår enskilda handling. Men vi vet också att vår röst är en droppe i havet. Det är inte hur vi själva röstar som avgör valet, det är hur alla andra röstar. Alltså röstar vi för att visa att vi tycker att det är bra att så många som möjligt röstar. Och sedan valvakar vi. Eller låter bli. Ty det räcker med att höra de första prognoserna. Sedan blir det inte klarare förrän valet är över.
Nå, det är alltså viktigare vad som händer på den övergripande politiska nivån än hur den enskilde agerar. Ändå har det senare självfallet någon sorts indirekt betydelse. Alltså: vilka politiska förändringar är nödvändiga? Och hur får man människor i en demokrati att acceptera försämringar, minskad rörlighet, minskad bekvämlighet? Om det kan man väl bara säga att förändringar är möjliga. Man kan vänja ner sig. Mängder av människor i västvärlden har slutat röka. Det är ingen lätt sak. Men det gick, när man insåg hur befogat det var. Den som blir sjuk får underkasta sig mycket. Många tvingas hålla stäng diet eller underkasta sig annan plågsam behandling. Själv var jag som student, på grund av mina usla studieresultat, mycket fattig. Jag fick avstå från att gå på bio, jag avstod från pålägg på smörgåsen. Det gjorde det lite tråkigare att leva. Men jag var inte genomgående olyckligare. Min största olycka var min frustrerade längtan efter kärlek. Den gråhet som resursbristen förde med sig var en, i det ljuset, marginell försämring.
Kan man förbjuda flygtrafik? Eller åtminstone försämra tillgängligheten? Göra alternativa transportmöjligheter attraktivare. Jag har läst att en stor del av problemet är näthandeln. Kan man förbjuda den? Är inte detta ett ingrepp i den heliga marknaden? Sådan är säkert angelägnare att diskutera än den enskilda flygskammen.
Men vi vet alltså att människor kan acceptera försämringar, underkasta sig obekväma restriktioner. Blir man fattig rättar man mun efter matsäcken. Vad skall man annars göra? Själv kastrerar jag mig två gånger dagligen och nöter på min penis. Den sjuka underkastar sig behandlingen. Man omvänder sig inför galgen.
Så det är väl bara att arbeta med politiska förändringar. Fundera på miljövänligare alternativ. Vi andra får sopsortera och leva med vår flygskam. Till den verkan det hava kan.
27 feb.18