Håkan Boström har en slingrig artikel i Expressen (24 jan.) där han ifrågasätter kampanjerna mot fejk news. Hans argument är i korthet två: 1. All journalistik bygger på urval. 2. Alla ideologier bygger på ensidig verklighetsbeskrivning. Varför då bekämpa viss verklighetsbeskrivning?
Detta är att dra för stora växlar på det faktum att absolut objektivitet är omöjlig. Och dessutom är det stor skillnad mellan att bedriva hederlig journalistik och att skriva opinionsbildande artiklar.
Journalisten bör stäva efter det ouppnåeliga: objektivitet. Alla fakta hen förmedlar bör vara sanna. Urvalet av fakta bör vara så allsidigt som möjligt. Det är klart att här kommer det svåra begreppet relevans in. Man måste bortse från de fakta, som inte alls har med saken att göra. Här kan människor värdera olika, huvudsaken är att man kan motivera varför något hör till saken och annat inte gör det. Och sedan har man att söka allsidigt redovisa relevanta fakta. Någon total subjektivism handlar det inte om. Redan här är man en bit på väg. Direkt falska nyheter finns. Vissa saker har bevisligen inte hänt. Det är väl framför allt det man menar med fejk news. Men givetvis kan man genom ett ensidigt urval av fakta, ge en falsk helhetsbild. Journalistiken bör ge en helhetsbild, men den bör vara så hederlig som möjligt, inte propagandistisk eller vinklad. Väljer man en vinklad beskrivning, Boström exemplifierar med Uppdrag granskning, bör man åtminstone göra tydligt att den är vinklad.
Helt annorlunda förhåller det sig med opinionsbildning och ideologiernas verklighetsbeskrivningar. Här spelar värderingar en stor roll, objektivitet är inte eftersträvansvärd eller möjlig. Kampen mellan ideologiserande verklighetsbeskrivningar bör inte föras med polis utan med fri debatt. Inte heller här behöver man dock tro att det handlar om rent tyckande. Vissa argument är bättre än andra.
30 jan.18