Att leva utan påskdag. ”Utan uppståndelse blir tron meningslös”, säger de kristna traditionalisterna. Och menar då att Jesus, den inkarnerade guden, måste ha kommit tillbaka till jorden i fysisk gestalt. Himmelsfärden är något annat. Den handlar bara om att han, som vi andra, lämnar det jordiska.
”Kan man tro på uppståndelsen kan man lika gärna tro på Jesu under”, resonerar många traditionalister. Jag är i och för sig inte så säker på det. Om Gud har blivit människa är kanske uppståndelsen en unik händelse? En unik historisk händelse som tycks följa andra lagar än de som vanligen gäller. Tror man även på under får man anta att allt i Jesu liv är unikt. Hur kan det då vara ett mänskligt liv? Kanske är det bara en gud förklädd till människa, en pseudomänniska? Är det inte vad många traditionalister tror?
Utan uppståndelsen blir kristendomen meningslös? Det finns en likhet mellan uppståndelse och under. En gud trollar för att göra sin sanning trolig. Men övertygas man av en gud som trollar? Pröva satsen: Utan en gud som trollar blir kristendomen meningslös. Invändningen mot ett sådant resonemang är inte i första hand förnuftsmässig. Det står ju vem som helst fritt att tro på trolleri. Men varför skall vi tro på just detta trolleri? Exakt på vad sätt skiljer sig detta från annan vidskeplighet?
Låt oss anta att man kan tro på uppståndelsen utan att tolka den fysiskt. I någon mening har döden blivit upphävd och hoppet har tänts. Är denna tro inte tillräcklig för att kristendomen skall vara meningsfull och sätta en gräns mot oss ateister, mot oss som lever utan påskdag.
Detta är inte möjligt, menar alltså traditionalisterna. Deras hållning blir självklar om man tar Guds existens och Bibelns sanning för givna. Men det är ju att anta vad som skulle göras troligt. Det är ett faktum att Bibeln är skriven av vanliga, och därför tidspräglade, människor för två tusen år sedan. Den kan möjligen innehålla eviga sanningar men allt kan inte vara sant i bokstavlig mening. De bibeltroendes paradox är att man tror på Gud därför att det står i Bibeln och på Bibeln därför att Gud (den kristne guden) finns. Men varför skall man tro något sådant?
Jag tror inte dessa invändningar bekymrar traditionalisterna, hur rimliga de än kan förefalla det oförvillade sinnet. Man är inte så intresserad av världen, Gud har visserligen skapat ateisterna, men de har vänt sig bort och får väl leva med sin otro. Vi har ju religionsfrihet här i landet. Det centrala är att bevara bibeltron och traditionen. Ty detta är ju sant. Vår enda chans är att bevara vårt salt till bättre tider. Och att hålla porten öppen för den som vill komma över.
Men en gud som inte bekymrar sig över den grasserande ondskan? En gud som bekymrar sig mer över rätt tro än över det onda som sker? Men kanske är det många traditionalisters gudsbild. Bibliska exempel på gudomliga besynnerligheter saknas ju inte.
Dessa saltbevarare dör kanske till sist i saltförgiftning. Tiden rår de inte på. Om det eviga inte är något som är höjt över tiden, utan snarare ett stelnat korrektiv till allt som hänt under 2000 år, ja, då har man ett för inskränkt evighetsbegrepp.
Men hur är det att leva utan påskdag? Det är ju att leva i en evig långfredag. Ja.
14 april 17
 
Ingen blogg på annandagen. Nästa bloggpost tisdagen 18 april.