Det var ett litet land i norr som gillade Hitler. Eller – nej. Han verkade så löjeväckande, hysterisk och fanatisk. Det var ju löjligt med ett sådant överspel. Om han bara hade tagit det lite lugnt. För hans idéer var ju bra. Ordning och reda. Samhällsgemenskap, gemensam nytta i stället för egennytta. Och att den germanska rasen var den finaste rasen. Var fanns de mest rasrena germanerna? Jo, i det lilla landet i norr.
Det var ju naturligt att man gillade andra germaner. Det var besläktade folk. Man behövde inte vara högmodig över sin rasrenhet. Man var ju ingen fanatiker. Men nog är den blåa blicken som ser ärligt in i medmänniskors ansikten något att hålla sig till. Att ta i hand, ärligt och renhårigt. Det kunde alla germaner enas om. Visst var det befogat med en viss misstro mot svartmuskiga människor med baksluga leenden. En german är ärlig, men inte godtrogen.
Men så fick man reda på förintelselägren. Här hade Hitler gått alldeles för långt. På tok för långt. Det var ju katastrofalt, i ett slag var alla hans goda idéer diskrediterade. Visst hade vi länge sett upp till honom, ungdomen behöver förebilder. Men han och hans medarbetare var inte några goda förebilder. Tänk att han var så till den grad hysterisk! Särskilt germansk såg han inte heller ut. Nu blev nationalsocialismens idéer bortglömda. Nationalsocialism blev hädanefter lika med ondska. Punkt.
Men tänk om man kunde få en lugn och sympatisk ledare i stället. Någon som tog vara på det goda i nationalsocialismens idéer. Inte så mycket käbbel, inte så mycket social oro. Utan skärpta straffsatser och myndigheter som höll ett järngrepp över medborgarna. Vem förlorar på sådant utom de asociala?
Och en viss sund skepsis mot främmande raser. Inte mer några läger eller något barmhärtighetsdödande. De degenererade och perversa skall naturligtvis hållas kort, men inte med mer våld än nöden kräver. Och främlingarna? De kunde väl åka tillbaka till sina hemländer och stanna där. Romerna fick man väl skicka till Ungern och ville inte Ungern ta emot dem så fick de väl åka vidare till Indien. Så kunde vi ha det som förr i de blåa blickarnas och det fasta handslagens land.
2 dec. 21