Jag tycker mig ha förstått att debatten mellan Knausgård och Ebba Witt-Brattström har lett till en viss polarisering. Själv håller jag med Isabelle Ståhl i Svenska Dagbladet (21 maj). Litteraturen måste vara fri och den får till och med vara motbjudande. Men mansgrisar som sitter hoverar sig i TV, slappa och reaktionära, är vämjeliga. Och som kräver respekt dessutom!
Margit Richerts invändning i samma tidning (23 maj) att även äldre författare brukade prata strunt är förstås korrekt. Men det är förlegat strunt som vi numera kan skatta åt. Den som med gillande citerar deras dumheter riskerar att göra sig löjlig.
Ebba Witt-Brattström prisas numera av vänstern. Hon hyllas för sin härliga vrede av Göran Greider i Dagens Etc (20 maj) och blir intervjuad i samma tidning (22 maj). Moralkonservatismens mormor torde annars för den minnesgode ha avslöjat sig i de inomfeministiska striderna. Att ha svårt att dra jämt med lesbiska borde ha väckt misstänksamhet mot hennes förment feministiska antisexliberalism. Var den kanske mer kristdemokratisk än feministisk?
Nå, låt oss titta närmare på Ida Thérens intervju i Dagens Etc. ”Egentligen är jag väldigt känslig, det tror jag alla stridisar är”, säger Ebba Witt-Brattström. På den punkten har hon helt rätt, jag har kunnat iaktta fenomenet hos Tingsten och alla senare polemiker. Man förolämpar och förnedrar med glatt mod, milda motinlägg sårar djupt.
Sedan är hon ju mycket upprörd över att hon blev påhoppat av två unga manliga kritiker. Du angriper mig bara för att du vill hävda dig och vinna dina sporrar genom att angripa mig, skrev hon till Mats O Svensson. Alltså, när du angriper mig är det för att hävda dig, när jag försvarar mina positioner har det ingenting med makt och självhävdelse att göra.
I intervjun säger hon. ”Det är klart att unga skribenter kan gå på auktoriteter. Jag har ju varit en slagpåse för generationer av unga kvinnor som vill komma sig upp. Det är lättare att förstå, för det finns en mekanism i patriarkatet som applåderar unga kvinnor att begå modermord. Men det här var något nytt: två killar.”
Kort sagt, ingen bör mopsa sig mot Ebba Witt-Brattström. Men på grund av patriarkatet så är kvinnorna lite ursäktade för att de mopsar sig.
Så tänker Ebba Witt-Brattström. Jag däremot älskar uppror mot auktoriteter.
Jag citerar: ” En skribent påstår att jag njuter av att nedlägga en manlig student när jag skulle ge honom underkänt. Men jag hade även gett en kvinnlig student underkänt, som inte kunde begripa en glasklar analys.”
Jo, säkert. Jag njuter av mina härskartekniker inte bara när jag använder dem mot män, utan också när jag använder dem mot kvinnor. Så demokratisk är jag!
Jag vill för tydlighetens skull säga att det naturligtvis står en professor fritt att underkänna vem hon vill. Det är att i en debatt påstå att du hade fått underkänt om du varit min student, som är ett förfärlig översitteri.
”Nu vill jag markera auktoritet, också för andra kvinnors skull”. Precis, även när jag, för att vara demokrat, använder härskartekniker mot andra kvinnor, så är det för andra kvinnors skull.
Ebba Witt-Brattström påpekar att hennes problem är att hon är alltför bildad och alltför god. Därför provocerar hon och får svårt att klara sina kärleksförhållandena. Hennes bildning består i att hon har läst båda könens klassiker. Och hennes godhet i ett alltför rikt mått av moderlig empati.
Men intervjuaren är inte tam. Ida Théren finner det allmänmänskligt att tänka på sex. Även kvinnor funderar ibland på att ligga med människan framför sig. Så var det nog inte naturligt att tänka för en kvinna på 60- och 70-talet. I varje fall inte om Ebba Witt-Brattström fått bestämma. Hur skulle man annars kunna göra det till en manlig åkomma att betrakta någon som sexualobjekt?
Detta om denna intervju. Varför hyllas Ebba Witt-Brattström av vänstern?Tja, Knausgård är en obehaglig person som försvarar det norska och danska kulturklimatet, typisk höger. Medan Ebba Witt-Brattström är feminist, typisk vänster. En vänster som slutat att tänka applåderar henne därför. Det står den fritt. Det är mycket möjligt att den skulle fortsätta att applådera när den väl tänkt efter. Men jag har den enkla tanken att det vore bättre om den rätt förstått vad den applåderar.
25 maj 15