Ofta kan den klassiska litteraturen trösta en. Jag upptäckte någon gång på 90-talet Jane Austen. Och läste under några korta år alla hennes sex böcker. En favoritförfattare upptäckt sent i livet.
Men jag märker att jag minns dessa böcker mycket sämre än de favoriter jag levt med hela livet. Så nu tänker jag läsa om dem. Och börjar med min favoritbok Övertalning.
Nå, en episod. Hjältinnan måste flytta från sitt barndomshem av ekonomiska skäl. Inflytelserikare personer i familjen bestämmer att de skall flytta till Bath. Anne gillar inte Bath men det blir alltså så.
Vid tiden för flyttningen hälsar hon på sin syster och hennes svärfamilj. Ingen finner det på något sätt intressant med uppbrottet till Bath. När de äntligen ställer en fråga om det, är systerns svärföräldrar mest intresserade av vilken del av Bath familjen kommer att välja. Och då vill svägerskorna framhålla att de själva måste få vistas i Bath till vintern och framhåller engagerat att de inte vill bo på en så tråkig adress som fadern brukar välja åt dem. Och då blir systern förargad över att hennes svägerskor skall åka i väg och lämna henne kvar i ensamhet och tristess. Kort sagt de är ointresserad av Annes situation men livligt engagerade i sina vanliga konflikter och att positionera sig mot varandra. Och Anne gör samma reflektion som jag själv brukar göra att själsfrändskap är ovanligt och att man får vara glad om den någon gång uppträder.
27 feb.15