Tredje delen av Kerstin Ekmans Katrineholms kvartett heter Änglahuset (om de två tidigare se mina bloggar 25 nov. och 12 dec.). Den fantastiska Tora Otter, född Lans, hänger med i den här boken också. Liksom hennes väninna Frida Eriksson. Men skall man utnämna någon till huvudperson är det nog Fridas dotter Ingrid. Det är 30-tal och 40-tal, beredskapstid.
Det här är en kollektivroman som ofta känns som en novellsamling. Därför att dramatiska händelser berättas på några sidor. Våra liv går, som de alltid gör, parallellt med andras. Det gör att det inte är några personer och en stad boken handlar om. Utan ett ganska stort antal personer med olika släktskaps och andra relationer. Och deras liv berättas växelvis. Det är som med noveller, man får hela tiden börja om. Och samtidigt har man besväret att hålla reda på gestalterna, för de har ju förekommit tidigare i boken och är på ett speciellt sätt relaterade till övriga personer. Kanske borde man snabbläsa boken, men det är väldigt svårt att snabbläsa avslutade episoder. Av staden får jag ingen bild. Däremot tiden, speglade i människor, som framför allt är förankrade i sin vardag. Så kändes och påverkade tiden också den som inte intresserade sig för det större skeendet.
Nå, Ingrid växer upp och blir en nöjeslysten ung dam. Men så kommer hon att förälska sig i en bandyspelare. Det är alldeles tydligt kroppen som talar. Det är en dragning till manligheten. Jag har länge tänkt att Kerstin Ekman skulle kunna förklara mycket om den kvinnliga heterosexualiteten. Om hon bara ville. Det handlar om sinnenas påverkan på själen inte om själens påverkan på sinnena. Det är den fysiskt presterande mannen, Ingrids kärleksobjekt är lagets stora stjärna. Men det handlar främst och något sensuellt. Bandyspelares fysiska utstrålning. Både det gracila och styrkan, farten, målmedvetenheten. Sedan blir den tyste bandyspelaren hennes man. Och dras in i en kommunistisk gemenskap som leds av Ingrids älskade bror Konrad.
Så kommer kriget. Konrad är anställd som biografvaktmästare men vägrar tjänstgöra vid en välgörenhetsinsamling till Finland. Jag får inte riktigt klart för mig om det är under vinterkriget eller fortsättningskriget. Och om det är kommunism eller antimilitarism som är bakgrunden till Konrads olust. Men jag förmodar att det är fråga om vinterkriget.
Bandyspelaren Arne är otrogen under beredskapen, men av sin fru väntar han sig bara trohet. Därför vill han komma hem och överraska. Men när han kommer hem är huset tomt och hustrun har gått och dansat på stadshotellet. Så han sätter sig att supa och det blir en otäck uppgörelse när hon kommer hem.
Och sedan spelar Toras son Fredrik och ännu mer hennes svärdotter Jenny en stor roll. Hon är otrogen med en tyskungersk jude. Deras första förhållande är platonskt, han bygger en lövhydda i skogen och låter henne få en upplevelse av en judisk tradition. När den perioden är över har de sedan under en senare period också ett sexuellt förhållande.
Och Fredrik och Jenny har en flicka som inte är deras, Ann-Marie, som de tagit hand om. Och hon kommer liksom Ingrid att växa upp hos Tora. Mönstren går igen. Den som egentligen inte hör hemma någonstans tas om hand av Tora.
Kvinnoperspektivet är väl fasthållet men i långa stycken ter sig boken som en proletärroman. Mest tänker jag på Folke Fridell, en sorts anarkistrevolt. Ingrid läser en dikt om arbetsglädjen, den förlorade arbetsglädjen, på ett fackföreningsmöte. Det är den förtrycktas längtan efter frihet och mening.
Det är många lösa trådar. Hur skall det gå för Jenny som inte vill fastna i traditionellt kvinnoliv men ändå avskyr det nya boende som mannen erbjuder? Och hur går det för Tora som redan överlevt i tre böcker? Det påstås att den avslutande boken skall vara mycket annorlunda. Vi får se.
22 dec. 20
 
Nu tar bloggen ett långt jullov. Jag är tillbaka torsdagen 7 jan. 2021. Och önskar alla trogna läsare en God Jul och ett Gott Nytt År!