I söndags hade Sydsvenskan (intervjuare Filip Yifter- Svensson) en intervju med Ebba Witt-Brattström som var mycket avslöjande. Det är bara att läsa innantill.
”Problemet med upphöjelse är ju att det måste vara någon annan därnere. Och där hamnade jag”. Tydligare kan man inte säga att jag står inte ut med att någon annan är framgångsrikare än jag. I synnerhet inte om det är en närstående person, kan man tänka.
Varför inte i stället vara generös? Att glädja sig över sina vänner och sina närmastes framgångar. ”Vilka små sinnen” som han sa, den gamle kulturmannen August Strindberg.
Å andra sidan verkar följande onödigt misstänksamt. Witt-Brattström påstår att Horace Engdahls glädje över att bli medlem av akademin vittnar om att det var det han hela tiden stävade efter. Han var en karriärist som alla andra. Men det är stor skillnad att streberaktigt stäva efter ett mål och att bli glad och tacksam när man får ett erkännande. Att inte bli det tycks mig närmast otacksamt och falskt blygsamt. Att knuffa sig fram är inget man förknippar med Horace Engdahl. Kan det röra sig om en projicering?
Däremot tycker jag inte det är riktigt hederligt att publicera en text under falskt namn. Ty av intervjun framgår det att en text om Elin Wägner skriven i Horace Engdahls namn egentligen är skriven av Ebba Witt – Brattström. Där tycker jag både Horace och Ebba bör skämmas. Själv har jag bara lånat ut mitt namn två gånger. En gång i Liberal Debatt till en regimkritiker i ett östland som annars hade kunna råka illa ut. Och en gång till en westerbergare i Dackekuriren som skrevs av en student som trodde att han var för illa sedd av de styrande för att få in skämtet.
Att männen i tidskriften Kris var elitära esteter är riktigt. Däremot var de inte mera antifeministiska än marxisterna. Grupp 8 och dylika rörelser verkade inom vänstern men de ledande manliga kamraterna valde att bortse från dem. Den kvinnliga bekännelselitteraturen stämplades som alltför individualistisk och trivial. Konkret fick man endast vara om man speglade proletära miljöer. Nå, kvinnorna är halva mänskligheten och man fann på uttrycket ”det personliga är politiskt”. Det kan hända att feminismen hade haft lättare att kämpa sig fram i ett annat kulturklimat än det som skulle efterträda vänsterns under 80 -talet. Nyliberalismen erövrade ledarsidorna och poststrukturalismen kultursidorna.
27 jan. 16