Jag har många gånger skrivit om vilket problem det var under andra världskriget att just polis och militär hade så många högerextremister, nazisympatisörer och tyskvänner. De, som var tillsatta för att försvara den demokratiska rättsstaten, just bland dem fanns så många som var demokratins fiender. Det romska registret, som nu har avslöjats, visar att det faktiskt är ett aktuellt problem. Polisen vars uppgift det är att beivra rasism bör inte själv vara rasistisk.
Att bekämpa romers misstänksamhet mot myndigheter, tycks vara att börja i fel ända. Varför bekämpa misstron när den är fullt berättigad? I stället måste man ta itu med den svenska rasismen. Som uppenbarligen existerar. Inte bara hos mindre upplysta medborgare i den demokratiska staten. Utan hos den demokratiska statens förlängda arm.
Man kan reflektera över att inga tänkande människor tycks förvånade över avslöjandena. Bara lättade över att de gjorts. Nu kan man inte längre förneka att detta finns, inte låtsas som om det inte existerade. I går intervjuade TV:s Kulturnyheterna representanter för den romska kulturen för att få deras reaktion. En tyckte sig höra stöveltrampet på nytt och en annan krävde att huvuden skulle rulla bland ansvariga för skandalen. Jag kan bara instämma. Först gäller det att låta de ansvariga ta sitt ansvar och sedan sanera en hel kultur, ett kluster av attityder och föreställningar. Och det värsta är väl att stöveltrampet inte hörs på nytt. Det har trampats hela tiden i det fördolda. För det är ju det som sker. Det som hänt är att vi börjat höra det.
24 sept. 13