Jag förstår inte varför många är så arga på Nya akademien. Ulf Lundell och Göran Sommardal (Aftonbladet 16 juli) t.ex. Jag tycker det är enbart gulligt. Här har vi en svensk akademi som verkligen missköter sig. Vad är då en naturligare tanke än att bilda en helt ny akademi bestående av enbart justa människor. Som sedan kunde dela ut justa nobelpris till författare som sköter sig. Litterär kvalitet kan ju vara vanskligt att bedöma, vad som är ett juste beteende och en hygglig text ser ju var och en. Det är klart att direkt ovanliga länder och konstiga författarskap kan bli förbisedda. Å andra sidan får vanliga bra svenska författare större chans.
Och är det inte en återgång till litteratursynen som från början fanns hos svenska akademien. Det utmärktaste i idealisk riktning. Det räcker inte med att vara en duktig författare, man måste vara en vankfri personlighet. Upphöjd och ideal. Det är naturligtvis numera inte länge konservativa ideal det är frågan om, snarare handlar det om demokrati och jämlikhet. Men det är det moraliskt beundransvärda i dikt och personlighet det åter kommer an på.
Allt detta kan synas som Grönköping. Göran Sommardal drar fram jämförelsen och tycks tro att han är demoniskt elak. Men det är väl mest en korrekt beskrivning och den gör en snarast ömsint till mods. Möjligen får utlandet ögonen på detta och då får sig utlandet ett gott skatt. Det skall man inte missunna utlandet, tycker jag, iden är onekligen mycket svensk. Och känner man sig övertygad om att det aldrig kommer att betraktas som ett nobelpris så kan man ta det med ro. Det är väl utmärkt med ännu ett litterärt pris. Ibland instiftas det ett litterärt pris i någon småstad eller i ett landskap. Uppkallat efter länets enda kända författare. Och så får någon förhoppningsfull länsbo priset i fråga. Det nya nobelpriset premierar inte den som bor på ett visst ställe. Utan den som förutom att skriva bra också är juste. Det skadar väl inte.
23 juli 18