Så är Sara Danius död. Det är alltid tragiskt när människor som hade mer att ge går bort i förtid. Det är alltid en personlig olycka när människor går bort. När betydande människor gör det är det mer än personligt.
Hon var den sämsta sekreterare som akademien haft, skrev Horace Engdahl i en herostratisk artikel. Detta har många betraktat som en skandalös artikel, närmast bottenlöst ond. Men jag förstår att han ser det så. Förhållandet var sannolikt det motsatta, Sara Danius var den bästa sekreterare som akademien haft. Handlingskraftig, klarsynt, uppenbarligen inte så vänskapskorrumperad att hon tog otillbörliga hänsyn. Hon hade lösningen på akademiens problem och hade snabbt och effektivt kunnat genomföra den. Trots att problemen var betydande. Och just därför var snabbhet av nöden, varje dröjsmål förvärrade situationen.
Men hon blev alltså motarbetad. Och ju hårdare man motarbetade henne desto mer förvärrades akademiens kris. Tills man var tvungen att backa. Att vara en dålig sekreterare kan skada akademien. Att motarbeta, kraftfullt och energiskt, den bäste sekreterare akademien haft, ledde mycket riktigt till en gigantisk kris. Och så ser Horace Engdahl mycket klart: detta är unikt i akademiens historia, här finns ett grundfel.
Akademien har i sin historia haft en förfärlig sekreterare i Carl David af Wirsén, många mediokra. Men aldrig tidigare har man motarbetat en sekreterare, på grund av hens kompetens. Här finns verkligen ett lågvattenmärke i akademiens historia. Där har ju Horace Engdahl sett helt rätt.
15 okt.19