Inte för att det spelar så stor roll men i går hade Anna Sofia Bonde en kolumn i tidningen Dagen. Det är sällan man ser ett så kraftfullt klarspråk vara så oklart. Men ur oklarheten kan ibland intressanta frågor uppstå.
Hon börjar med att klaga på att morgontidningarna blir allmer oseriösa medan Bibeln däremot är seriös. I Bibeln finner man svar på varför det finns så mycket ensamhet, grymhet och miljöförsörjing vilket däremot inte Dagens Nyheter kan upplysa om. Det beror på att människor saknar kunskap om Gud. Och vems fel är det? Jo, prästernas. Det sa redan profeten Hosea och så är det än idag.
Varför vet Bibeln bättre än nutidsmänniskan? Jo. ”En fördel när man läser texter som har några tusen år på nacken är att de lyckats skaffa sig perspektiv, något som inte ens den mest initierade bloggare kan sägas ha”. Här måste tanken har glidit betänkligt. Vi kan skaffa oss perspektiv genom att läsa dessa gamla texter parallellt med de nya, men det tidsöverskridande perspektivet finns inte i själva texterna. Man får inte mera perspektiv genom att verka tidigare i historien, däremot har man ett annat tidsperspektiv än det nutida. Det tidsöverskridande får man genom jämförelsen mellan olika tider.
Hjälper kännedom om Gud mot ensamhet, grymhet och miljöförstöring? Det är många som rasar mot miljöförstöring, inte minst moderna präster. Blir man moraliskt bättre genom att vara from? För hjälper det inte mot miljöförstöring- som verkar vara ett strukturellt problem- så borde det hjälpa mot grymhet och den hjärtlöshet, som skapar ensamhet hos några. Men alla gudlösa är inte grymma och grymheten verkar snarare vara ett pyskologiskt än ett moraliskt problem. Tvärtom är det väl ett problem för tänkande kristna om vad som blir bättre av att fromheten ökar. Blir människorna lyckligare genom att bli kristna? Blir de bättre människor? Och hur skall vi motverka ondskan? Den kristna och den okristna?
Och sedan sitter vi med det kunskapsteoretiska problemet, brännande för alla intellektuellt hederliga kristna. Vad vet man om Gud? Finns det andra källor än Bibeln? Kan samtal med Gud ge någon hjälp? Hur långt vågar vi gå på den vägen utan att hamna i Knutby?
Och först som sist hur skall vi betrakta Bibeln? Guds heliga ord eller ofullkomliga och tidsbundna människors försök att tolka sin gudsupplevelse? Problemet är nog inte en ovilja att kommunicera vidare det man vet om Gud. Utan frågan vad Gud vill kommunicera till oss nutidsmänniskor genom tidens raster? Det centrala här tycker jag inte moderna präster missar. Jesu kärlek och hans varning för rigiditet och dogmatism.
Och kanske bör man också betänka att när profeten Hosea gav sig på prästerna så gav han så på människor med den makt, prestige och auktoritet som politiker och ledarskribenter har i dag. Problemet är nog inte att det är prästerna som bortser från miljöförstöringen. Vi har ett annat samhälle. Det är inte längre så klokt och rimligt att förvandla samhällsproblem till moraliska problem. Men man kan naturligtvis envisas med det.
29 maj 13