Dagens könskrig
Nu drar det ihop sig till Århundradets kärlekskrig. Ebba Witt – Brattströms roman, sannolikt dunkelt inspirerad av hennes äktenskap med Horace Engdahl. Det vars slutpunkt fick Ebba att ropa: Äntligen!
Marknadsföringen är framgångsrik. Ebba Witt – Brattström intervjuades i söndags (13 mars) i såväl Svenska Dagbladet som Dagens Nyheter. Som utomstående vet man förstås ingenting. Men sant att säga har detta äktenskap förvånat mig i alla år. Den elitära esteticismens banérförare förmäld med den frejdiga och stridbara vänsterfeministen från Kvinnobulletinen. Ty dessa feminister var verkligen vänster, det var en helt annan feminism än den liberala Eva Moberg-feminismen. Klass var lika viktigt som kön. Eller snarare kön var lika viktigt som klass, vänsterhållningen var en självklarhet, det gällde att visa att det fanns en feminism som inte var borgerlig. Ty den manliga vänstern hade absolut för sig att det här könspratet bara var en ursäkt för att slippa tala om klass. Det gamle r-ordföraren, Frank Baude, höll fast vid detta i det längsta, det var därför han slutligen lämnade partiet 1999. Hans parti hade nämligen då närmat sig feminismen, ”en alltigenom borgerlig idériktning”. Det var framför allt detta påstående det gällde att dementera för de kämpande systrarna.
Att Ebba Witt – Brattström kommer därifrån kan tyckas förvånande för den som känner henne från senare år. Då hon inte precis tillhört de radikala, utan snarare företrätt en rätt borgerlig och konventionell feminism.
Men varför, i Zeus namn, Horace?
Varför välja en elitist och intelligensaristokrat, när man älskar Moa Martinsson? När hon beskriver Horace från den här tiden och kanske tidigare kan man ana en förklaring. Han tedde sig som en patetisk figur, som stora, starka Ebba kunde ta sig an. Från den patetiska figuren hade hon ingenting att frukta. Vilken besvikelse att han skulle få så mycket framgång och anseende. ”Jag ligger inte med en högerman”, sa Gun Kessle, alltid lydig Jan Myrdal. Det är åtminstone en linje. Hade Moas dotter varit lika klok och hållit sig borta från elitister hade mycket besparats henne. Men var idén i stället att vara högsta hönset så finns alltid risken att man satsar fel.
15 mars 16
3 kommentarer | Skriv en kommentar | Kommentarer RSS
Skriv en kommentar
Föregående inlägg: Mansplaining
Nästa inlägg: Verk och dagar
Ärligt talat har jag ytterligt svårt att tro att Horace så att säga gått bröstgänges till väga med Ebba ens under ett gräl. Han kan nog vara avmätt överlägsen eller sarkastisk då och då, men en som slår sin fru, och därtill när denna fru är en av landets mest kända och stridbara feminister? Aldrig.
Det ser tyvärr ut som att Ebba utnyttjar vagheten i trenden för slapp autofiktion och uppluckrandet av medias interna normer (det är viktigare att höras och klatscha på än att komma med något som är genomtänkt eller sant) för en ganska vulgär kampanj, där ideologi och privat revansch kommer att ligga sammanvävda. Hennes bok säljs in som om den är både nyckelroman (det gick till precis så här!) och fri gestaltning (reservutgång: det finns ju många andra kvinnor som blivit misshandlade eller våldtagna hemma, jag skriver om Kvinnan!). Och detta kommer DN, Expressen och andra tidningar naturligtvis att jubla över.
Aldrig hört talas om motsatsernas attraktion? Att Horace tidigare kunde betraktas som patetisk och ömkansvärd ur en Ebbas moderliga synvinkel tror jag dock är en felspekulation.
Att detta par haft en kärlekshistoria behöver nog inte betvivlas. Jag har också den enda gång jag stött ihop med fru Witt-Brattström för många år sedan kunnat konstatera hennes en gång stora stolthet över sin make. Men visst, det där med högsta hönset, kan det ligga något i.
Efter att ha läst de tio citaten ur Århundradets kärlekskrig som Expressens kultursida publicerade igår är jag ganska så säker på att det är om inte århundradets så i varje fall decenniets pekoral som kritikerna snart ska ta ställning till. Kan bli intressant, men bara ur ett tämligen förutsägbart krigsperspektiv.
Ebba och Horace var väldigt tajta ett tag. "Min Horace", sa hon kärleksfullt. På den tiden lagade hon minsann trerättersmiddagar åt familjen. Och nu? Han reser runt med en yngre kvinna och hon berättar hur det kanske egentligen var.