Så sitter vi åter här en mycket trött afton efter en dag av flitigt städande. Män får ofta kritik för att de inte städar. Jag tänker på hur orättvis tiden är och hur den gynnat personer av min egen dubiösa moraliska läggning. Det anses fult att strunta i hem och barn och bara tänka på sin karriär. Själv har jag städat och passat barn och knappast tjänat mer än nålpengar på mitt tvivelaktiga liv som kåsör inom kultursektorn. Vilket gett hustrun en orimlig försörjningsbörda. Men det har nästan aldrig varit min typ av manschauvinism som stått i skottgluggen. Och ändå har det knappast varit fråga om annat än att dela på hemarbetet. Jag har- inte ens!- varit något särskilt bra hemmaman.
”Jag är bäst som text”, brukar jag säga. Och jag tror det. Skall man spåra något av en moralisk hållning hos mig, så är det där.
Det var en besynnerlig ledare av Hasse Boström i Dagen i dag. Jag har tidigare tolkat Dagens inställning så att man inte uttryckligt ändrat mening om homosexualitet, men att man slutat prata om det. Man har insett att det är en kontroversiell fråga och moraliskt känslig. Och det är dumt att göra det till en huvudfråga. Det det gäller är att försvara en viss bibelsyn och då är det inte taktiskt att tjata om denna bibelsyns tråkigaste konsekvens. Och det är väl detta man ha kunnat iaktta den senaste tiden. Stora artiklar där man diskuterar just bibelsynen. Men ingenting uttalat om just homosexualitet. Och så är det ju. Först får man bestämma sig för vilken bibelsyn man har. Och först sedan kan man undersöka dess konsekvenser. Vissa inlägg har andats en kunskapsfienlighet och antiintellektualism som kan få en att baxna. Konsekvent om man redan bestämt sig för en traditionalistisk (fundamentalistisk) bibelsyn. Om Bibeln är mer sann än vetenskapen, kan Bibeln naturligtvis inte betraktas vetenskapligt. Guds ande talar genom evangelisternas mun, genom kyrkomöten som bestämmer vilka böcker som skall ingå i Bibeln, genom bibelöversättare och till sist genom bibelläsare, så att de inte tolkar fel. Här är anden dock selektiv, det är endast traditionalisterna som har anden med sig.
Nå, vad är det för konstigt med Hasse Boströms ledare. Jo, han anser att staten vill styra samfundens bibeltolkning. Det gör han därför att något som heter Ungdomsstyrelsen beviljat ekonomiskt stöd till Ekho som vill söka påverka samfunden i homovänlig riktning. Detta skulle alltså vara statens sätt att styra bibelsynen. Men staten är nog mindre intresserad av bibelsyn men vill av naturliga skäl söka motverka diskriminerande konsekvenser.
En helt annan sak hade varit om staten i stället för att påverka hade sökt ett öppet samtal, menar Boström. Och här citerar jag för säkerhets skull- eftersom jag finner det synnerlig dunkelt formulerat. ”Ett dialogprojekt hade varit en annan sak, att man möts utifrån utgångspunkten 'ingen av oss vill diskriminera människor men hur gör vi när religiös övertygelse krockar med diskrimineringslagen' ”. Vad betyder att ingen vill diskrimera människor? Att några är tvungna att göra det på grund av sin bibelsyn? Och vilka är ”vi”? Kolliderar bibelsynen med oviljan att diskriminera så får man välja. Och om man väljer bibelsynen så har man vissa problem med att leva i en demokrati.
24 jan.13