I tidningen Dagen kan man just nu iaktta en tydlig tendens till backlash. Den är inte entydig naturligtvis men de reaktionära inläggen blir allt fler på ledarplats, debattplats och i insändare. Det är en reaktion på modernare tänkesätt, en spasm, en dödsryckning.
Man diskuterar syndakatalog och kommer underfund med att det nog behövs en uppdaterad syndakatalog. Men utan syndakatalog klarar man sig inte. På ledarplats har redaktören upptäckt att feministerna är mot porr. Den gamla stämpeln av ”moraltant” och ”glädjedödare” kan därför inte längre klistras på kristna moralister. Det har tagit fyrtiofem år att upptäcka feministernas moralkonservatism för tidningen Dagen och det sker ungefär samtidigt som en stark inomfeministisk opinion börjar fråga sig om det faktiskt inte är så att majoritetsfeminismen är – och länge har varit - offer för moraltanteri. Det är inte lätt att vara uppdaterad för den som inte är ett världens barn.
En intressant debattartikel inflöt nyligen från Nässjö. Det är en pastor Emanuel Bratt som skriver en artikel full av vilja till ärlighet och med intressanta luckor i tänkandet. Hans insikter om människans plats i historien är begränsade. I stället styrs han av föråldrade och felaktiga tankeschabloner. Men låt oss titta på vad han säger.
Det finns bibelställen som man skyggar för som predikant. Dels därför att man anar att de har svårt att gå hem. Dels därför att man själv inte tycker om dem. Det kan vara sådant som att fädrens missgärningar skall drabba barn och barnbarn intill tredje och fjärde led. Eller när Jesus uttryckligen säger att hans enda vänner är de som gör vad han befaller.
Varför tycker man illa om sådana texter? Man är för påverkad av vad samhället tycker om ont och gott. Det är ju tänkvärt att moderna människor har svårt för dessa texter när de inte på samma sätt var ett problem för människorna på Bibelns tid. Resonerar alltså pastorn.
Jo, så är det. Människan förvandlas med tiden, under historiens gång. Men samhället fanns också på Jesu tid, men ett annat samhälle. Människorna på den tiden var produkter av samma samhälle som bibelförfattarna själva, vilket underlättade förståelsen. De som lever i ett högindustrialiserat, tekniskt avancerad, kapitalistiskt samhälle har det annorlunda än de som lever i ett ökenlandskap för två tusen år sedan. Det är tvåtusen år av moraldiskussioner däremellan och dessa har i sin tur samverkat med skiftande samhällen och utvecklingsnivåer.
Men varför talar Bratt om samhället, när han menar de värderingar som präglar moderna människor? Man ser den gamla väckelsekristna tankefiguren. De kristna lever i upphöjd tidlöshet och utanför finns världens barn. En värld som vandlar sig och sällan kan bliva. Det gäller att inte låta umgänget med i världens barn besudla sig, inte påverkas av rösterna utanför kommuniteten.
Det är förstås en illusion. Alla människor är nersänkta i tiden, också de kristna traditionalisterna. De tror att de är fria från tidsbundenhet men har en bibeltolkning som på sin höjd är präglad av 1800-talet, ett århundrade lika tidsbundet som alla andra tider. Hur det var på Jesu tid vet vi inte riktigt, men Bratt skulle sannolikt bli förvånad om han kunde göra en tidsresa. Och detsamma gäller nog den kunnigaste historiker. Allt kan man inte se med aldrig så skarpsynt historisk fantasi.
Två frågor besvaras sällan av kristna traditionalister. Hur kan bibeln vara Guds ord, när man samtidigt medger att bibeln är skriven av människor? Och varför väljer Gud att komma till jorden just på Jesu tid? Han väljer en plats i tiden fast hans mål är tidlöshet. Och hur undviker Jesus och hans lärjungar den tidsbundenhet, som är ett närmast definitoriskt villkor för att vara människa. Är inte föreställningen om den tidsobundna människan bara högmod?
Och så detta med bibeltexter som är svåra att ta till sig. Det sätter ljuset på den grundläggande svagheten i bibeltron. Det handlar inte om att dessa texter är svårsmälta. Budskapet bör i ärlighetens namn vara: ”Du måste avstå från att vara demokrat, humanist och medmänniska, det är vad Gud kräver av dig.” Så ärligt uttrycks det sällan, men det är ju det det handlar om. Nå, är budskapet detta, blir det den anständiga människans plikt att tillbakavisa detta krav. Inte svårighet, inte svårsmält och det har ingenting med intellektuella betänkligheter att göra – utan handlar om moralisk plikt. Om den gamle ökenguden inte kunde höja sig över tiden utan bara ville för evigt tid konservera ökenfolkets tid så bör han avvisas.
28 juli 15