Hur skall jag kunna hålla mig fri? Hur skall jag kunna bevara min glädje?
I söndags var Dagens Nyheter av corona full. Peter Wolodarski mal, Björn Wiman mal. Man ser en nation vars främsta ambition är att tvätta händerna i tjugo minuter. I handsprit. Erik Helmerson är visserligen uttråkad. Tror jag det. När han inte kan moralisera över andra, utan det gäller att själv sitta stilla i båten, blir det svårt.
Bi Puranen skriver lämpligt nog om tuberkulos. Ger lite historiskt perspektiv på vår nuvarande situation. Ack kultur, du coronade.
Finns det inget annat att tala om? Mina tankar söka högre mål och mening.
Jag försöker i stället med en artikel av Kristoffer Ahlström. Den handlar väl ändå om kärlek? Nej, mest om svettiga tröjor, visar det sig. Det är biologin som styr oss, förstår man. Man luktar sig till de rätta generna. ”Kroppen är den största delen med ett litet hål för själen”. Som det står i Pyttans A-B och CD -lära. Skriven av Heidenstam, Fröding och Albert Engström. Men de hade åtminstone den ursäkten att de skämtade.
Nå, man får nog vända sig bort från pressen dessa dagar. Tur för dem att de redan givit upp papperstidningen. Man kan ju inte handla tidningar om man sitter i karantän. Men nu finns både mobiler och datorer så man kan ändå ta del av deras visdomsord. Men, kära publicister, jag tänker på hur ni kommer att betrakta er själva när ni om tio år tittar tillbaka på det ni skrev. Fast om tio år är jag å andra sidan förmodligen död. Och då har världen – i en mening – upphört att finnas till.
Så det är lika bra att leva här och nu. Ondgör man sig över samtiden är man ändå bunden till den. Det är den bundenheten jag måste bekämpa. Man får tänka på annat, helt enkelt.
23 mars 20