Jag undrar vad coronan gör med relativt privilegierade människor som jag? Hur påverkar det min blogg? Hur mycket skuld har coronan till att ens upplevelse av livet undergår vissa små förändringar.
Varför anser jag mig privilegierad? Jag har familj och jag kan i stort sett leva det liv jag brukar leva. Tidningsrummet på biblioteket är öppet, tidningar läggs ut varje dag och jag kan promenera tre kvart för att nå det. Så jag är inte tvungen att använda kollektivtrafik.
Dock är det så att jag dagligen tänker på Hasse Alfresons gamle man. Man har låst in mig och min konjak, men i skilda skåp. Kopieringsapparaten står nämligen i huvudbiblioteket och till det är dörren låst. Jag kan alltså inte göra som jag brukar, när jag hittar något intressant, kopiera och ta med mig hem för närmare studium. Och sedan ha texten framför mig när jag skriver min blogg. Jag får läsa noggrant redan på biblioteket och anteckna.
Men jag har tyckt mig märka att jag blir allt mindre intresserad av det som står i tidningarna. Är detta någon indirekt följd av pesten? Att opinionsbildare blir förlamade av situationen och alltmer ointressanta ? Eller som helhet, betänk den stora mängd jag dagligen observerar, blir något mindre intressanta. Jag bestämde mig ju tidigt för att inte ha några synpunkter på coronahanteringen. Jag kunde inte häckla amatöriska tyckare om jag själv tyckte något. Medicinskt okunnigare amatör än jag får man leta efter. Och nog har detta varit ett ämne som dominerat opinionsbildningen.
Men andra förändringar har nog kommit ändå. Att allt intressant i tidningarna har kommit att koncentreras till helgerna. Och att populära artister i stor utsträckning har ersatt intellektuellt intressanta personer som intervjuobjekt.
Men vad skall jag dra för slutsatser av detta för egen del? Att söka ämnen i samtidsdebatten är förmodligen ett fördärv. Man bör nog bara skriva om det som spontant engagerar en. Det är när starkt engagerande frågor dyker upp som det är en lycka att kunna kommentera dem på bloggen.
Visst är det så att jag vinnlägger mig om regelbundenhet och förutsägbarhet. Det är bra att det finns en text varje vardag. Och då ligger det i sakens natur att det inte kan vara lika läsvärt varje dag. Även utanför det som står i tidningarna kan ju ämnena bli sökta. Men mycket tidigt i min skribentverksamhet såg jag lockelsen i att vända mig bort från det som jag inte längre tyckte höll måttet.
”Natten gick hän och det grydde till dag och de seglade ständigt.”
24 feb. 21