Joseph Conrad upptäckte jag tidigt. Jag blev uppmärksammad på författarskapet genom Illustrerade klassiker och läste därför En fredlös på öarna som fanns hemma. Något sådant hade jag aldrig tidigare läst. Sedan läste jag ytterligare fyra av hans stora romaner. Därmed trodde jag att jag hade läst hans viktigaste böcker.
Men Joseph Conrad blev också en nyupptäckt. Två sena böcker har gjort starkt intryck på mig ”Anarkisten” och ”Med andra ögon”. Inte ett spår av hav så långt ögat når. Så det är inte bara Jane Austen, Henry James och E.M. Forster som jag upptäckt för sent i livet. Utan också vissa, till ämnet artfrämmande, verk av Joseph Conrad.
Nu har jag läst om ”Anarkisten”. The Secret Agent, heter den på originalspråket. Det är alltså både en roman om terrorism och en agentroman. Den har alla Conrads vanliga kvaliteter och en del ytterligare. Jag kommer ihåg att jag skrev i en uppsats under realskoletiden (högstadiet) att Conrad ”har en förmåga att skildra stundens intensitet som är frapperande”. Vad jag sett och valhänt försökte formulera var tydligen ett av författarskapets mest utmärkande kvaliteter. Nämligen att romanerna ofta för fram till en scen av stor existentiell laddning. Och att Conrad dröjer vid denna psykologiskt avgörande situation. Det är en länge fasthållen vibrerande känsla. Där tror jag han är unik.
Den här otroliga förmågan visar han också i Anarkisten. Vad som skiljer Anarkisten, höjer den över hans sjöromaner, är att det är en genomfört ironiskt roman. Paul Lindblom säger, i förordet i den upplaga jag läser, att romanen börjar som Dickens med slutar som Dostojevskij. Men det är hela tiden Dostojevskij, men en Dostojevskij med ironisk skarpblick. Det är en stor tragedi vi bevittnar men människors fåfänga, positionerande, inskränkthet, och infernaliska förmåga att missförstå varandra, skapar en viss komik.
Det handlar om en systers kärlek till sin retarderade bror. Hon får ta hand om denna förkomne lillebror och han blir hennes högt älskade barn. När den despotiske fadern, som hon försökt skydda sin bror ifrån, är död, sköter kvinnan och hennes mor ett billigt hotell. Hjältinnan avstår att gifta sig med sitt svärmeri eftersom han inte har möjlighet att försörja också hennes mor och bror. Hon väljer i stället en äldre man, som är mer välbeställd, och som välvillig accepterar dessa extra inslag i familjen. För detta blir han mycket dyrkad.
Det är han som är dubbelagenten. Som låtsas vara anarkist men i själva verket är rapportör. Han är dock inte anställd av polisen utan arbetar för två främmande ambassader. Det är förmodligen den franska och den tsarryska. Terrorismen är ju internationell. Och allt går bra tills en alltför smart ambassadör tillträder på den ryska ambassaden.
Han är nämligen mycket missnöjd med den brittiska polisens effektivitet. Han vill ha en starkare repression. Här behövs ett skrämmande anarkistdåd, som kan sätta skräck i opinionen och tvinga fram hårdare tag från den brittiska polisen. Den bekväme och trubbige agenten ser sig plötsligt tvingad till handling. Annars hotas han med avsked
Hur skall han lösa detta utan att sätta sig och sin familj på bar backe? Då kommer han att tänka på sin efterblivne svåger, som dyrkar honom. Han sätter alltså sprängämnen i hans händer. Det är han som skall utföra en stor samhällsfientlig handling, skrämmande i sin meningslöshet.
Men den stackars svågern råkar snubbla och spränger sig själv i luften. Det blir bara småbitar av honom. Men man spårar honom till agenten eftersom hans hustru har sytt fast hemadressen i sin broders rock. Agenten tror att hustrun älskar honom och har inte fattat hur fäst hon varit vid brodern.”Problemet var bara att han inte förstod vare sig dessa känslors natur eller deras hela vidd. Vilket må förlåtas honom eftersom han skulle behövt vara en helt annan människa för att förstå en sådan sak”. Det är en sanning med tillämpbarhet på ett flertal människor i ett flertal situationer.
Så hon sticker kniven i den man som tagit ifrån henne hennes älskade barn. Och luras sedan av en slemmig anarkistkollega till mannen, som tar hennes pengar och överger henne, när de skall fly tillsammans. Vilket leder till det självmord som redan tidigare föresvävat henne, sedan hon insett att brodern är död.
Det är uppenbart att dessa sena romaner av Conrad är alltför lite kända. Här finns upptäckter att göra.
19 aug. 20