När man läser Anna – Maria Carnhede i Dagens Ect. (13 okt. ) blir man lite beklämd. Det är som om det hårda feministiska motståndet mot pornografi egentligen handlar om förvirring och språklig suddighet. Men det gäller förhoppningsvis bara den här feministen. Som uppenbarligen säger en sak och menar något annat.
”Få saker gör mig så irriterad som när porrkritiker kritiseras för att vara moralister”, inleder hon. Det menar hon inte alls. Få invänder mot att någon kritiserar exploatering och det som åstadkommer mänskligt lidande. Men självklart är detta ställningstagande moraliskt. Nu har moralistisk en negativ klang vilket moralisk inte har. Den skillnaden kan man fundera över. Men det framgår av Carnhedes fortsatta artikel att hon med moralistisk menar något helt annat. Nämligen att ha en negativ inställning till sexualitet. Det träffar en öm punkt mitt i självbilden, säger hon. Därför är Carnhede ofta tyst när pornografi är på tapeten. Människor har visserligen rätt att vara asexuella, menar hon. Men dock. ”Att blott förknippas med den frigida kan få konsekvenser. Vilket i sin tur tystar den ur feministisk synvinkel livsviktiga porrkritiken”.
Här måste jag nog moralisera en del. Man häpnar över denna ryggradslösa feghet. Som dessutom bygger på ett tankefel. Om människor har rätt att vara asexuella och frigida, om ingen skall angripas eller hånas för sin driftsprofil och där ger jag Carnhede rätt, varför då betrakta dem som spetälska som man inte vill förknippas med.
Nu har Carnhede funnit att hon trösterikt nog älskar ljudporr. Vad det nu kan vara. Vad är det man lyssnar på? Är det upphetsande porrnoveller? Eller någon som viskar upphetsade kärleksord. Eller är det, som jag först tänkte stön och skrik och flämtningar? Det spelar ju ingen roll. Tycker Carnhede att det är upphetsande så skall hon naturligtvis lyssna. ”Ett erotiskt alternativ som gör att man helt kan klippa banden till porrindustrin”. Jaha, så var det inte pornografi man var emot utan porrindustrin.
Så vitt jag förstår finns det fler sådana alternativ. Det lär vara så att amatörer lägger ut sitt sexualliv på nätet, utan att ingå i någon industri. Rimligen måste man definiera pornografi som framställning i ord eller bild – nu också ljud, med den verkan det hava kan – vars huvudsakliga syfte är att väcka sexuell lust. Är man inte mot detta så är man rimligen inte porrmotståndare och det skapar klarhet om man är tydlig med det. ”Den ur feministisk synvinkel livsviktiga porrkritiken” skulle alltså endast innebära en kritik av porrindustrin. Bögporren torde vara undantagen. Eftersom det är samma industri bör den kanske kritiseras, enligt Carnhede. Men då kan den inte kallas feministisk.
Och jag är inte riktigt säker på hur mycket lidande denna industri skapar. Det finns naturligtvis lyckliga horor, det är ingen myt. Även om de är få gör det det svårare med en intensivt och generellt motstånd. Det är inte roligt att vara moraliskt fördömande om också oförvitliga fördöms.
Och det är kanske inte så dumt om det gör ont i självbilden. Bakom ställningstagandena och intensiteten i ställningstagandena kan ju ligga en
oredovisad sexualsyn. Att känna och förhålla sig till sexualiteten på ett sätt som känns autentiskt har var och en rätt till. Men sexualmoral och sexualsyn handlar om vad som är rätt och fel. Och det bör inte bottna i subjektiva känslor eller spontant äckel.
14 okt. 21