Jag har kommit att läsa om första delen av Gustaf von Platens memoarer. Det är samma fenomen som så ofta, jag köpte den på Clemenstorget, när spårvagnarna ännu inte tagit död på försäljningen.
Boken kom 1993 och jag läste den väl någon gång på 90-talet. Buster är en lysande stilist, han skriver lätt, snabbt och underhållande. Dessutom ter han sig för mig som en väldigt sympatisk människa. Han är tolerant mot mänsklig ofullkomlighet, men intolerant mot elakhet och översitteri. Dessutom avskyr han nymoralism och sexuell puritanism. Om sin sexualliberalism säger han: ”Själv avskydde jag den viktorianska moralen, viket inte innebar att jag kämpade på barrikaderna utan att jag satte mig över den, vilket var angenämt men föga heroiskt”. Han framstår allt som allt som är en mycket liberal människa.
Mina egna relationer till Buster borde ge upphov till sorg. Jag har anledning att tro att jag sårade honom. I memoarerna gör han intryck av att vara en känslig människa. Det är i så fall lite lustigt, eftersom jag inte rimligen spelar i samma division. Buster var ju chefredaktör för Vecko Journalen och Svenska Dagbladet. Vad kunde jag göra som på minsta sätt kunde beröra honom?
När jag skrev i Lundagård fick jag brev från honom där han ville ha en förteckning på mina akademiska examina. Det tyckte jag som gammal överliggare var lite komiskt. Men sedan träffade jag honom på Lundagårds jubileum 1980. Man meddelade mig att han ville prata med mig. Han erbjöd mig att bli skribent på Svenska Dagbladet. Det fann jag smickrande och något att fundera på. Men jag minns att Buster suckade, han fann mig väl extremt svårpratad.
När det sedan blev tid för mig att lämna Lundagård och flytta till Alingsås, hade jag också ett erbjudande från Arne Ruth på Expressen. Jag förställde mig att om jag valde Svenska Dagbladet skulle jag hamna bland en del konservativa herrar som Leif Carlson och Stig Strömholm och med Gunnar Unger på ledarsidan. Jag var rädd att jag skulle känna mig ofri i en sådan omgivning. Det verkade som om en kvällstidning, där man kunde vara fräck och studentikos, låg bättre för mig.
När jag träffade Arne Ruth i Lund för att diskutera min framtid med honom ville han att jag skulle komma till Stockholm och delta i kulturredaktionens arbete. Jag avböjde detta. Christina har senare förebrått mig för det. Det var mig dock omöjligt i den situation jag befann mig. Jag hade ju offrat Lund för hennes skull, då kunde jag ju nu inte offra henne för Stockholm. I så fall hade vi ju lika gärna kunnat fortsätta vårt särboförhållande.
Nå, jag medverkade alltså en höst i Expressen. Och kritiserade vid ett tillfälle Gustaf von Platen när han polemiserade mot Kerstin Vinterhed i DN. Jag har inget minne av exakt vad jag skrev men jag var säkert uppriktig. Jag hörde på omvägar att han blivit djupt sårad. Brist på solidaritet har varit något som jag livet igenom haft svårt att acceptera, skriver han. Han gillade sin pappa och har i sitt liv sökt och funnit positiva fadersgestalter. För fadersrevolt har han mycket lite förståelse. Det är lätt att tänka att han uppfattat min hållning som ett svek. Att jag väljer bort Svenska Dagbladet och sedan dessutom angriper honom. Här tar jag honom under mina vingars skugga och............
Hans nära vän Lars Ulvenstam hade en TV-serie där han intervjuade kända personer. ”Nyfiken på.......” hette programserien. Obs - redaktionen blev upphetsad när han vände sig till dem och förhörde sig om mig. De trodde jag var aktuell för ett program. Han hördes dock inte av vidare. Själv glömde jag saken, alla uppslag leder inte till någonting, och han hade väl kommit på bättre tankar. Men när han intervjuade Göteborgs Postens dåvarande kulturredaktör, Sune Örnberg, häpnade han över att Örnberg fått beröm till och med ”av den där spyflugan Lars Westerberg”. Det är enda gången jag nämnts i TV. Det är lite kul. En enda gång i mitt fattiga liv nämns jag i TV. Och så blir det med detta förklenande omdöme.
Men för Gustaf von Platen har jag måttliga samvetskval. Vem behöver bry sig om en irriterande insekt? När man är en stor lundensare.
27 juni 19