Visst har det kommit invändningar mot Niklas Orrenius artikel om KD i Dagens Nyheter. Som jag bloggade om häromsistens (27.7). Ta t.ex. Mathias Bred i Östgöta Correspondenten (27 juli). ”I DN:s artikel tas mer eller mindre för givet att väljare som definierar sig som kristna flyr partier som problematiserar invandring” menar Bred. Problematiserar invandring är väl, parentetiskt sagt, en vacker eufemism. ”Men tittar man på den statistik som finns från valet 2018 är det inte självklart”, fortsätter Bred. ”Tvärtom gick Sverigedemokraterna starkt framåt bland människor som regelbundet går i kyrkan.” Det låter inte osannolikt, men jag vill framhålla att orsaksförhållandet kan vara det omvända. Att det inte är kyrkfolket som lockats av konservatismen, utan konservatismen som lockat folk till kyrkorna. Det kan bero på att en stark konservativ trend har ökat intresset för religion, och fått människor som gripits av konservatismen att inse nödvändigheten att värna fädernas kyrka. Både nationalism och en pietetsfull inställning till religion finns i det klassiska konservativa idégodset. Och är man nationalist så stannar förstås pietetsfullheten vid det egna landets religion. Just hos sverigedemokraterna är ju nationalismen, länge bortglömt hos andra konservativa, den styrande faktorn. Dessutom finns i den konservativa ideologin en vördnad för traditionen. Det finns vanor som liknar sakrament, skrev den konservative kulturpersonligheten Per Erik Wahlund i en dikt. Det kan man om man vill ironiskt vända på, det finns sakrament som liknar vanor. Det kan man se som kristendomens hjärta i stället för medmänskligheten.
Ty min ursprungliga fråga är oanfäktad av detta. Hur tolkar man Bibeln om man inte finner att Jesu budskap är radikal medmänsklighet? Men jag är kanske för protestantiskt präglad. Det finns andliga traditioner som mer betonar världsfrånvändhet. Viljan att slippa en påträngande vulgär verklighet, att söka något bortom och upphöjt.
I övrigt är väl förklaringen att inte ens kristna är immuna mot tidens politiska trender.
Vi vet att präster under hitlertiden var överrepresenterade bland nationalsocialismens anhängare. Representerade båda av schartauaner och liberalteologer.
Så är det inte sant att kristna allmänt tar sig åt huvudet är de ser sverigedemokraterna, så är det fortfarande sant att de borde göra det. Så den bredska invändningen räcker väl så långt den räcker.
30 juli 21