Nu skjuter högern fram sina positioner. Och det liberala etablissemanget svajar i motvinden.
De skriker ju så högt. Kanske måste vi ta deras känslor på allvar. Kanske är det hemskt att se utlänningar på svenska gator. Vi tror ju på samtalet. Vilka är vi att påstå att vi har rätt? Vi kanske skulle tala med alla.
Populism är de vanliga människornas uppror mot etablissemanget. Och de är så många och så högljudda. Då tänker den smartare delen av etablissemanget, tänk om jag bleve en folktribun. Så gör Ivar Arpi, Göteborgs – Posten, Johan Hakelius, Kristianstadsbladet och lite försiktigare Ystads Allehanda och Trelleborgs Allehanda. Och Expressen.
Låt oss titta på Göteborgs – Postens senaste. Håkan Boströms helsida som är ett angrepp på Timbro (6 feb.). Det är bra. Nu handlar det inte längre om vänsterliberalerna. Nu är det dags för ett högerns inbördeskrig. Nu är det högerliberalerna som skall krossas. Nu är det dags för moderaterna att lämna liberalismen. Och sugas upp i ett konservativt block och bli ett stödparti till SD.
Hur kan man påstå något så oerhört. Jo, naturligtvis genom språklig manipulation. Göteborgs – Posten representerar den allra vattnigaste mellanmjölksliberalism, enligt egen utsago. Kärlek till lag och ordning och klagomål på understödstagaranda är enligt Boström något som utan problem kan betecknas som liberala idéer. Det handlar ju om borgerliga kärnvärden. Varför gläder man sig på borgerligt håll inte åt att SD tar väljare från socialdemokraterna? Frågar sig Boström. Det är ju en seger för högern. Och att denna övergång haft en positivt inflytande på gamla sosseväljare. Kanske har de blivit mer ekonomiskt liberala. Ett lite motsägelsefullt argument när man vill göra upp med Annie Lööf och Timbro.
Men då bortser man från att språklig manipulation spelar en så stor roll. ”Konservatism” kan stöta känsliga öron, det är bättre att tala om borgerliga kärnvärden. Eller, varför inte, om liberalism? Nationalsocialismen var antikapitalistisk. Men när den fick stöd av det tyska näringslivet, när en rimlig saltsjöbadsanda hade etablerats, minskade den sociala tendensen. Varför skulle man inte vara lika optimistisk när det gäller SD? Ekonomi är för dem, liksom för nationalsocialisterna, underordnad högre värden.
Det finns naturligtvis moment i Boströms framställning som är fnoskiga på ett mer harmlöst sätt. Som när han talar om att borgerligheten måste ha förankring i folkdjupet för att erövra makten. Och sedan exemplifierar med Fälldin. Men antikärnkraftsrörelsen var nog något annat än ett folkligt uppror. Och Fälldin blev ju genast stoppad av den övriga borgerligheten. Så det var inte någon kraft i de kärnvärdena.
Nu är naturligtvis Boströms artikel inte intressant som intellektuell prestation. Utan som symptom. Makt är en sak och rätt en annan. Men kanske har Boström rätt när han utpekar vägen till makten. Och vad vet jag om borgerliga kärnvärden, de är kanske full förenliga med den här vägen. Det är sannolikt bara en grundläggande humanism och medmänsklighet som sviks.
11 feb. 20