Just nu är man upprörd på en människa som skrivit att hon hatar Annie Lööf och på redaktören som tillåtit att detta skrivs. Jag vet inte om jag tycker det är så farligt. Att vara rasande på politiska meningsmotståndare är ju synnerligen vanligt. Och barnsliga människor får lust att utsträcka sitt hat till själva personen, som man inte alls känner och som inte har gjort en något ont. Det handlar naturligtvis att ha en skärm som man kan projicera en massa känslor på. Och kan någon väcka lite sensation genom att torgföra dylika barnsligheter så skall man inte missunna henne det.
Och dessutom kan man ju tänka på grandet och bjälken. Annie Lööf har svikit borgerligheten genom att inte ställa sig bakom moderaterna och kristdemokraterna. Så skriver vissa borgerliga skribenter. Och jag gissar att det är det Anna Björlunds läsare tänker på, när de hör henne tala om svek. Sviker man borgerligheten är man inte trogen borgerlighetens ekonomiska politik. De som menar så har däremot har svikit demokratin, vilket ju är ett svek som ligger på ett helt annat plan. Här kan man verkligen med fog tala om existentiella dimensioner. Ekonomisk politik har inte existentiella dimensioner, att svika frihetens sak har det däremot. Att bli medlöpare till Viktor Orbán, det ligger ändå i en helt annan klass.
Men Anna Björklund nämner inte, till skillnad från den grupp hon hoppas få applåder av, detta svek. Det är mer att Annie Lööf är svekfull i största allmänhet. Hon har t.ex. inte ätit upp sin sko som hon lovade och hon svek en partikamrat när det blåste kalla vindar. Men hon skiljer sig när det gäller dessa små svek, inte från andra politiker, medger Anna Björklund till sist. Dymedels totalt decimerande sin egen artikel. Sådan låtsaspolemik är inte att ta på allvar.
Frågan är då om vi skall börja hata Anna Björklund, även rent personligen. Nej, jag tror inte det. Jag tror inte att hon förtjänar att tas så mycket på allvar.
19 juli 21