Nabila Abdul Fattha skrev i Dagens Etc. (29 juli) något mycket intressant som blottar motsägelser såväl hos hennes motståndare som hos henne själv. Hon menar nämligen att motståndet mot slöjor och niquab är ett uttryck för kränkta mäns kvinnohat. Att de, i plötsligt påkommen feminism, använder feministiska argument för att angripa niqab och slöja är inte trovärdigt. Tvärtom är det patriarkalt att tro sig veta bättre om hur en kvinna skall vara klädd än hon vet själv.
Det är en korrekt beskrivning av hur det fungerar i många fall. De fördomsfulla, islamofober och antifeminister, finner plötsligt att feminismen kan användas mot Islam. Det är underbart när fördomar kolliderar med varandra, så att man är tvungen att välja bort åtminstone en av dem. Antifeminismen kan dock inte vara den huvudsakliga drivkraften, dels drabbar kvinnohatet den här gången bara en viss grupp kvinnor, dels låtsas man använda feministiska argument. Det betyder att främlingsfientligheten här gången är den främsta drivkraften.
Och kränkta män är inte de enda som kritiserar slöja och niquab. Det gör även feminister. Man menar att slöja och niquab är ett uttryck för religiöst förtryck och en oacceptabel kvinnosyn. Man förnekar väl inte att kvinnor, som väljer detta, frivilligt väljer sitt tvång. Men det är ett tvång som bottnar i patriarkala strukturer. Lika lite som det finns några fria prostituerade, lika lite finns det några fria slöjbärare. Så resonerar man.
Alla religioner som har några år på nacken har naturligtvis patriarkala rötter. Om detta förs det heta diskussioner inom de gamla världsreligionerna. Men endast ett självgott och fåvitskt land kan reducera all fromhet till att i första hand handla om patriarkala strukturer. Det förefaller oliberalt att tvinga på människor våra konventioner. Då söker många argument för att våra konventioner skulle vara frihetligare, humanare och mer naturliga.
Man måste se en människas ansikte för att kunna kommunicera med henne, sägs det besynnerligt nog. Du måste hälsa på vårt sätt, det är naturligare att ta i hand, därför att det är bättre. Är det just kvinnor du inte vill ta i hand, så är du kvinnoföraktare och ojämlik. Att sak samma gäller för kvinnor som inte vill ta män i hand, bortser vi från. Det är vår syn på sexualitet som gäller. I det jämställda Sverige menar vi att blickar kan vara sexuellt kränkande, men absolut inte handslag. Ändå bottnar det i samma beröringsskräck. Vår sexualskräck är liksom mer frihetlig och mer human än er.
I förnuftets konsensusland underkänns alltid religiösa skäl som oförnuftiga och irrelevanta. En människa med tvångstankar, fobier kan omfattas av vår tolerans, en religiös människa inte. Psykologiska skäl kan man förstå, religiösa icke.
Så där är det. Det gäller att värna friheten men vara fri från det som bara är etnocentrism. Därför bör alla få klä sig som de vill. Alla väljer inte friheten men det är auktoritärt att påtvinga människor den frihet de inte vill ha.
Den som vill hindra något från att bära slöja eller niquab är alltså auktoritär. Men kanske inte nödvändigtvis patriarkalt auktoritär utan lika gärna feministisk auktoritär eller entnocentrisk auktoritär. Liberalt är om var och en väljer sin klädsel.
31 juli 14