”Nu får ni sluta snacka skit om dammiddagar”, skriver Åsa Beckman i Dagens Nyheter (16 april). Hon har så rätt. Men det gjorde man väl redan på 1980-talet? Jag minns att man då vräkte sitt förakt över TV-program som sysslade med kvinnliga ytligheter medan TV-program som ägnade sig åt manliga ytligheter undgick kritik. Det påtalade jag när det begav sig.
Men nu är problemet ett annat. Och det är ytlighetens seger på alla fronter, manlig eller kvinnlig. Det anses elitärt och vittna om förakt för ungdomens kultur att påpeka att världslitteraturen är bättre än välgjorda TV-serier och välskrivna deckare. Och kanske vittnar det också om kvinnoförakt. Jag såg nyligen Mike Nichols film ”I lust och nöd” och fann den rätt vissen. När jag googlade saken fann jag att manusförfattaren hade producerat manus till ”Sömnlös i Seattle” och ”När Harry mötte Sally” och ”Du har mail.” Filmer som jag naturligtvis aldrig sett men som jag läst om på kultursidorna. Det är den bildning som saluförs nuförtiden.
”Inget är för litet och obetydligt att prata om”, skriver Åsa Beckman. Och hon säger sig ha blivit alltmer ointresserad av idéer och teorier. Ja, inte bara hon, tycks det.
Men en allvarlig undran. Alla människor gör skillnad på det som är viktigt och berör dem på djupet och det som bara roar för stunden. Detta är inte en fråga för en elit utan för varje människa. Vad händer om allt blir lika viktigt? Är det inte ett outhärdligt tillstånd när allt blir lika viktigt eller oviktigt? Och är det inte detta som skiljer stor konst från trivia att den stora konsten kan bli viktig och beröra på djupet, ha en långtgående och förändrande funktion. Och det avgörande är inte hur många människor som trycker på gilla-knappen. Inget konstverk behöver vara viktigt för alla. Men om det inte är riktigt viktigt för någon, om ingen blir djupare berörd? Är det då inte rimligt att i stället kalla det god underhållning. Hur kul man än tycker att det är.
Jag vill nog hävda att man måste skilja på djupt och ytligt, på väsentligt och oväsentligt. Annars blir man ett monster som tycker det är lika tragiskt när såsens skär sig som att ens älskade dör. Och det offentliga samtalets förflackning är ett problem.
21 april 16