Nu diskuterar man i DN religionens roll och Islamiska Staten. 16 december fortsätter Erik Åsard den diskussion som påbörjats av Ann Heberlein (25 nov.). Eftersom DN är så central så förtjänar det att sägas att det bästa som sagts i frågan i svensk press har sagts av Håkan Holmberg i Upsala Nya. Och han stöder sig i sin tur på en fransk islamolog, Olivier Roy.
Alla debattörer är överens om att det inte är diskriminerade marginalgruppers protest i första hand. Det är inte förtrycket i förorterna som skapar IS. Däremot dominerar politiken över religionen hos Roy-Holmberg. Det handlar inte om radikalisering av islam utan om islamisering av radikalismen. Holmberg-Roy jämför med Baader-Meinhof och framhåller karaktären av generationsrevolt. Den marxistiska vågen bars också av en generationsrevolt och alla som talade i arbetarklassens namn hade inte rötterna i arbetarklassen. På samma sätt här, det är inte nödvändigtvis de mest underprivilegierade som är de mest militanta. Radikalismen består i att man förebrår sina närmaste för att inte lika militant och radikalt kämpa för flockens, gruppens, intressen. Och så skapar man en ideologi för dessa syften, som naturligtvis bygger på Islam. Men det är inte genom djupa Koran-studier man kommit fram till sin ideologi. Man skapar i stället, ofta med bristfälliga insikter i religionen, den ideologi man behöver.
Den ideologi man behöver, tror man naturligtvis på. Blint och fanatiskt därför den styrker ens blinda och fanatiska politiska militans. Bristande insikter och frånvaro av djupare reflektion gör det bara lättare att tro.
Nog är ett synsätt enligt dessa linjer oerhört mycket trovärdigare än de funderingar som Heberlein och Åsard presterar.
18 dec. 15