Hur gör man för att kommunicera? Hur når man fram till sina medmänniskor? Att skriva kan vara ett bra sätt att nå sina själsfränder.
Jag tror att det var min utgångspunkt när jag en gång började skriva i studentpressen. Det är antagligen utgångspunkten hos en som är mycket ensam. Att tala med sina närmaste är annars mer naturligt. Varför kunde jag inte göra detta?
I efterhand har jag tänkt att det mesta som händer oss är en slump. Man kan inte tala med alla om allting. Kanske kan man inte tala med någon om något? Jag funderade mycket på den mänskliga kommunikationens omöjlighet. Men i texter som når många, blir träffytan större. Kanske fanns det några därute.
Alltså skrev jag om mina problem. Mänsklig svaghet är alltid igenkännlig. Känner man inte igen just den svagheten, känner man igen själva svagheten. Det visade sig vara så. Jag fick stort gensvar från mina läsare.
Att rensa ett Augias - stall är något annat än att kommunicera. Det var snarare detta jag såg som min uppgift något decennium senare. Offentligheten är en värld av makt och positioner. Som slaven på triumfvagnen viskar man: Kom ihåg att du är dödlig!
Fast viskade jag någonsin? Det var snarare det väldiga vattenbruset när Hercules ledde in floden i Augias stall.
Jag tror att jag till sist blev offer för något. Det var knappast maktberusning. Men en alltför stark tro på möjligheten av framgångsrik argumentation. Prestige och positioner är ingenting som människor godvilligt släpper. Tvärtom man uppbådar all sin intelligens för att försvara sin sak. Därför får man som kritiker vara lätt på handen. ”Sanningen framstår isklar och främmande och, som det heter, hallucinatorisk”, heter det i en dikt av Lars Gustafsson. Det är vad man kan åstadkomma. Att alltför nitiskt försöka övertyga leder sällan till något.
I vår tid, som är en annan tid än 80- och 90-talet, är situationen annorlunda. Man måste räkna med nätet. För egen del är det ju där jag befinner mig. Själv finns jag bara i min blogg, jag är inte aktiv på något annat ställe. Jag finner det utmärkt med det vardagliga samtal som förs på facebook. Är det något jag gillar så är det gillande-knappen. Här kan människor få en enkel och anspråkslös bekräftelse på sin vardag och verklighet. Det tycks mig fylla ett behov och är mindre ytligt än det först kan tyckas. Någonstädes diskuterar också intellektuella med varandra. Det blir en alternativ offentlighet. Med samma förtjänster och lyten som i offentligheten. Allvaret och viljan att gå på djupet med tidens frågor. Man kan till och med kosta på sig att gå djupare. Det journalistiska kravet på enkelhet och begriplighet behöver inte topprida en. Man kan vara hur komplicerad som helst, nöja sig med att bli begripen av dem som är i stånd att följa ens tankegång. I detta ser jag en vinst eftersom det på inget sätt ersätter opinionsbildningen i den tryckta pressen. Men kan ge fördjupning för den som önskar. Men naturligtvis har all diskussion mellan intellektuella med pretentioner också samma lyten som den offentliga debatten. Samma prestige och positionerande, samma vilja att imponera snarare än att kommunicera.
27 jan. 17