Ivar Arpi hade en ledare i Svenska Dagbladet i går (17 nov.) som nog kan göras till föremål för vissa invändningar. Han skriver mycket bra att man inte är för radikal islamism för att man försvarar muslimer mot absurda anklagelser. Och inte heller är man islamofob för att man ser det stora hotet från radikal islam.
Så långt har han helt rätt och det är bedrövligt att det skall behöva framhållas. Men sedan brister hans egen förmåga att göra självklara distinktioner.
Han säger att islam har ett problem med radikal islamism. Men varför skulle det vara ett problem just för islam? Den radikala islamismen stöder sig i någon mening på islam. Men är det ett värre problem än kristna har med Behring Breivik galna korstågsfantasier? Man kan knappast hindra att galningar anknyter sina våldsfantasier till existerande religioner. Finns här verkligen en teologi hos Daesh som är så sammanhängande att den kan tas på allvar? Jag ser hos Ronnie Sandahl i Aftonbladet (17 nov.) att 57 muslimska stater har pekat ut Daesh som ”en ärkefiende till mänskligheten i stort”. Jag gläder mig åt det totala i denna formulering och det tycks mig sammanfatta vad det handlar om.
Men åter till Arpi. Han pekar på att fundamentalism och fientlighet mot andra grupper inte är så ovanligt bland muslimer i västvärlden. Och så säger han: ” Utifrån dessa svar kan man inte avgöra stödet för radikal islamism, men attityderna säger något om grogrunden för den bland svenska muslimer”. Det torde vara ett tankefel. Fundamentalism och fördomsfullhet är en sak och militant radikalism än annan. Det är ingalunda säkert att de har något samband. Fundamentalism är kanske snarare ett skydd mot radikal islamism. Anser man att det bara finns en tolkning av islam så torde man ha lättare att stå emot allsköns politiserande villoläror. Antisemitism och homofobi är allvarliga problem men kanske inte så relevanta i det här sammanhanget. Misstron mot väst däremot kan möjligen i stegrad form leda till politisk radikalisering. Men den kan ju inte heller hämta något stöd i källorna.
Men även om vi bortser från terrorismen så är moralkonservatism och fördomsfullhet naturligtvis problem. Jag har ofta påpekat att envar måste välja. Man kan inte hävda att det är oproblematiskt att vara from muslim och en helt vanlig svensk. När värderingar kolliderar så måste man välja. Antingen är man mer moral- och kulturkonservativ än vad de flesta sekulariserade är (men sverigedemokraterna blir fler och fler) eller mer liberal än de flesta muslimer. Det är fegt att mörka värdekonflikter, bekvämast att låtsas att de inte finns.
Nå, det är alltså beklagligt att Arpi gör detta tankefel, när hans syfte just är att göra upp med vanliga generaliseringar och tankefel.
18 nov.15