Ja, man förundras väl en del. Det är inte alla som står rycken i coronatider. Ivar Arpi i Svenska Dagbladet (16 maj) berättar om en invandrad britt som fruktar för sitt förstånd. Hon ser ju hur dödstalen ökar i Sverige och ändå behåller myndigheterna sitt lugn. En växande skräck som inte tycks delas av någon. Och när man protesterar mot myndigheterna så blir man på grund av den svenska konformismen illa sedd. Det är hemskt att vara så ensam om sin klarsyn. Ivar Arpi skyndar sig att instämma. Han har samma känsla.
Och i Dagens Nyheter frågar Kristofer Ahlström om inte denna konformism bottnar i nationalism (14 maj). En förnekad nationell chauvinism. Det är konstigt att använda ordet nationalistisk på det sättet. Sverige präglas av förnuft och demokrati, det är de rådande värderingarna i landet. Demokrati och förnuft är inte bra värderingar därför att de är svenska. Och de är inte heller exklusivt svenska. Sverige är bra eftersom och i den mån dessa goda universella värderingar omfattas. Själv är jag dock kritisk mot att förnuft och vetenskap anses överordnad individens frihet. Rätten att för egen del välja det irrationella står inte högt i Sverige. Konformismen som också är en svenskt drag är inte heller bra. Kanhända bottnar det i en viss brist på respekt för skillnaden mellan fakta och värderingar. Det är därför man tror att människor med felaktiga värderingar skall kunna talas till rätta. Steget mellan hur något faktiskt objektivt förhåller sig och det vi alla är överens om är inte ett jättekliv för en svensk. Att Sverige skulle vara avsevärt mer demokratiskt än många andra länder är givetvis en fördom. Att det finns en ”förnuft och komma överens genom samtal”- tradition är däremot påfallande. Men är man överens om något skall ingen komma att tycka annorlunda.
Dock får man den här gången ge Hanne Kjöller (DN 16 maj) ett litet hedersomnämnande. Ty här har vi äntligen någon i DN som inte går på Wolodarskis linje. ”Det är inte självklart att en åldring föredrar ett års kvarvarande liv isolerad från sin familj mot ett halvår med blöta barnbarnspussar, barnskratt och bullgeggiga saftglas. Det är inte ens troligt”. Säger Hanne Kjöller helt mänskligt.
18 maj 20