Är Apostlagärningarna en central bibelbok? Nej, men den hänger nära samman med evangelierna och ger upplysningar om Jesu tid. Hur såg världen ut omedelbart efter det att den inkarnerade guden lämnat detta jordiska?
Evangelierna före den centrala passionsberättelsen handlar mest om två saker. Det ena är undren och det andra är förkunnelsen. Förkunnelsen är moralisk eller kanske snarare en förkunnelse och ett visande av en livshållning. Kärlekens livhållning. Moralen är den judiska, den som vi numera i stora drag anser giltig och allmän. Jesus bidrag är att säga: Kolliderar de moraliska principerna med kärleken, så gäller kärleken. Den som tycker illa om ordet kärlek kan ersätta det med humanitet.
I Apostlagärningarna fortsätter undren medan förkunnelsen är reducerad till en hänvisning bakåt till Jesus. Man tillägger ingenting där men fortsätter oförtrutet att göra under. Det är uppenbart att under har en starkt övertygande kraft men förutsätter inte en på jorden levande människoson. Det är alltså inte bara Jesus som kan göra under.
Och mer än så. Det förekommer också trollkarlar, människor som faktiskt kan trolla. Och därför kan te sig lika övertygande som de kristna. Det enda felet är att de saknar den rätta gudomliga inspirationen. Vid ett tillfälle handlar det om en trollkarl som länge hänfört folket med sina trollkonster. Var de består av nämns inte och trollkarlen omvänds till kristendomen. En annan gång är det en trollkarl som försöker driva ut onda andar i Jesus och Paulus namn. Men de onda andarna far ut och misshandlar trollkarlen så att han blir blodig.
Vad kan man dra för slutsatser av det? Man behöver inte vara gudomligt inspirerad för att göra under, men är man inte det, så kan magin slå bakut. Man hör ibland kristna säga: ”Jag tror på uppståndelsen och på den inkarnerade guden. Varför skulle jag inte tro på under?” Själv är jag en gammal skeptiker och vet att märkliga ting händer. Placebo fungerar, fast det inte borde göra det. Människor kan dö av voodoo bara de är tillräckligt övertygade om att de är dödsmärka. Min invändning mot under är snarare än fråga om smak. Varför skall man tävla med trollkarlar? Det måste väl ändå avfärdas som en gammal tids föreställningar?
Men hur går det då med uppståndelsen? Som fysisk realitet. Ja, Apostlagärningarna berättar om Kristi himmelsfärd. Man kan undra varför Kristi uppståndelse var nödvändig? Annat än att det hade en i samtiden övertygande kraft. Och sedan blir det problematiskt. Hur skall man skildra Jesu postpassionsliv. Det gör himmelsfärden på något sätt logisk, man kan knappast låta honom leva i frid och ro till sin höga ålderdom. Och dött har han ju redan gjort en gång. Man får låta honom försvinna i ett moln. Markerande att han lämnar jordelivet utan att dö en andra gång. Budskapet är: döden är upphävd. Det är det enda som återstår att visa efter Golgata. Men varför måste det ske på detta sätt? Om inte för att den tidens människor skulle få sin skärva av evigheten.
Men Apostlagärningarna handlar mest om Paulus missionsresor. Hur han och hans närmaste missionerar och förföljs. Hur Stefanus stenas och den nitiske Saul deltar med liv och lust. Han är nämligen farise och andas hat och mordlust mot de kristna. Men han omvänder sig på vägen till Damaskus. Och blir den tidiga kristenhetens mest ihärdige förkunnare. Så kan det gå.
Dopet är som vi vet ett inomkristet tvisteämne. Apostlagärningarna talarna om Johannes-dopet, han som döper med vatten, och Jesus-dopet, han som döper med helig ande. Båda dopen torde vara vuxendop. Men det finns alltså en skillnad. Och den låg ursprungligen inte hos de döpta utan hos döparen. Apostlagärningarna talar dock om en skillnad mellan att vara andedöpt och att bara ha hört talas om johannesdopet.
Och tungotalet vid den första pingsten? En symbol, kan hända, av att alla människor oavsett språk och raser hör ihop.
Jag tar med mig formuleringen ”nasareernas sekt” om de kristna. Det skulle ge värdefull historisk upplysning om man bevarade den formuleringen.
24 aug.17