Ännu en vandring
Så kommer sjuttiotvåårsdagen, 16 aug., och jag ger mig rätt att vila från rutinerna för ännu en till intet förpliktigande lundavandring. Den här gången går jag Nygatan mot Stadsparken men svänger av vid Västergatan. Där ligger huset där Birgitta Trotzig bodde. Det är ganska märkligt. En av samtidens största svenska författare bodde här och man kunde se henne på stan. Och nu är det också förflutet. Nuet övergår omärkligt i historia.
Längre bort på Västergatan ligger Hjalmar Gullbergs lundaadress. Han bodde längre kvar i Malmö på Södra Förstadsgatan men flyttade slutligen till Lund. Jag noterar årtalen 28 – 35. Så svänger jag upp till Stålbrogatan, där Sigfrid Tristan Lindström bodde. Tiden är här mer obestämd. Början av 20-talet, upplyser skylten. Då bör han ha missat att bo nästan granne med sin vän Hjalmar Gullberg. Mitt emot Tristan bodde Lunds mest bekante överliggare Sam Ask med sin mamma. Men det var långt tidigare. Redan 1901 bör han ha flyttat till Lilla Fiskaregatan. Så är det lika bra att gå fram till Grönegatan och huset där Strindberg och Elin Wägner bodde. Och det finns ett annat strindberghus på samma gata, som dock inte är försedd med någon skylt.
Så jag går ner och passerar Katedralskolan där Paul Rosenius satt och viskade till Fakiren. Lidforss bör ha gått där samtidigt. Och Frank Heller tentade in som 12-åring och blev student som 15-åring. Den unge studenten hade hittills alltid gått i kortbyxor, nu fick han bära smoking och långbyxor. ”Folkets ögon vilade på mig, från domkyrkans torn hånlogo åtta århundraden åt min smoking och mina långa byxor.”
Mitt emot Katedralskolan finns en skylt om Amelie Posse, som bodde här 1899- 1904. Frank Heller bör ha bott i samma hus 1906. Berömdheterna är så många i Lund att några måste bo i samma hus.
Så kommer jag ut på Svanegatan och passerar huset där Tage Erlander bodde på 30-talet och i huset bredvid bodde Frank Heller 1909. Den förträfflige Fredrik Tersmeden har berättat för mig att det var vanligt att studenterna flyttade varje termin så boplatserna blir många.
Och så lyser förstås Piratens karaktäristiska hus på samma gata.
Vart tar jag vägen sedan? Jag går på vallarna precis som Herman Lange och hans älskade Ann Horthen gör i Tre terminer. Det gjorde jag varje natt under min studenttid. Slog ihop böckerna vid två- tretiden och gick från Östra Vallgatan fram och tillbaka till Stadsparken. Så där finns också mina egna minnen från en fördrömd studenttid.
Så går jag Södra Esplanaden och minns hur jag under kristerminen passerade Hospitalsgatan och besökte en behjärtad prästdotter som kanske räddade mitt liv bara genom att finnas där.
Så kommer jag upp till Östra Mårtensgatan och letar efter huset där Sam Ask bodde efter att han flyttat från sin mamma. Jag har varit mycket förvirrad när det gäller att finna det. Nu ser jag ett gammalt hus med numret 5 fullt synligt i putsen. Det är inget tvivel om att det är rätt hus.
Men då drabbas jag av en gåta. Piraten började läsa i Lund 1913 året efter det att Frank Heller flytt från Lund. Men de har båda skrivit om Sam Ask, förebild till gestalter hos båda författarna. Men så slår det mig att jag antecknat att Sam Ask måste lämna Lund redan 1913. Men när jag ser närmare så har Sam inte fast adress i Stockholm före 1917. Det var tydligen si och så med hans avflyttning. 13 till 17 är visserligen bara fyra flyktiga år. Men Piraten lämnade Lund redan 1918. Så det är i stort sett hela hans studenttid. Piraten, som mer än andra skrivit om studentrummel, var själv ingen evighetsstudent.
Frans G. Bengtssons skylt på Klostergatan uppger årtalen 1919 – 1939. Piraten gör i sina minnesord över Frans G. Bengtsson ett sammandrag av hans liv som innehåller vissa oegentligheter. När Frans G. Bengtsson mest ägnade sig åt att spela schack satt han inte på Håkanssons utan i det hus som på 70 – talet inrymde bokkaffeet. Så han umgicks nog inte heller med författare den här tiden, lika lite som Piraten. Sjuk och dödsdömd for han sedan hem till Rössjöholm. Det är när han återvänder till Lund som han blir skald och lärdomsgigant. Det är då han sitter på Håkanssons med sitt mjölkglas.
18 aug. 17
8 kommentarer | Skriv en kommentar | Kommentarer RSS
Skriv en kommentar
Föregående inlägg: Dahlgren och fromheten
Nästa inlägg: Om Erik Jersenius
Hej Lars!
Ska företa en liten Lundavandring i ”Det gamla Lund” för en busslast SvD-prenumeranter med kulturhistoriskt intresse för Lund i veckan. Medan jag googlade efter Frans G Bengtssons adress dör din gina blogg upp. Roligt att läsa! Hittade du någonsin huset och/eller adressen till Piratens studenteum på Svanegatan (för det var väl bl a där han bodde under studietiden?
Med vänlig hälsning,
Jan Sigurd 0706 120145
Rörande Sam Asks avfärd från Lund: det stämmer att han ej folkbokförde sig i Stockholm förrän 1917. Sven G Andersson menar dock i sin bok "Skämtare från Lund och annorstädes" att detta nog mest hade att göra med att den annars med formalian slarvige Sam vid denna tid var behov av fast adress för att få ransoneringskort. Sams avfärd från Lund daterar Andersson däremot till "antagligen i början av 1913". Samtidigt refererar han dock Piratens skildring av Sams avfärd - och Piraten inskrevs inte vid Lunds universitet förrän i januari 1914!
Detta är dock inte den enda märkliga kronologiska händelsen i Piratens möten med andra lundensare. Povel Ramel har nämligen berättat att Piraten vid ett tillfälle förklarat för honom att "Jag kände din far - mycket väl" - samtidigt som vi vet att även Karl Ramel av allt att döma lämnade Lund redan 1913 (efter att ha avlagt sin jur kand 1/11 detta år)!
Så vad är förklaringen? Ljög Piraten? Träffade han Ask och Ramel först senare (t ex i Stockholm) och förlitade sig på andrahandsuppgifter vad gällde deras lundatid?
Eller ligger nyckeln i att Piraten väl rimligen bodde i Lund även en tid som gymnasist - innan han sparkades ut från Katedralskolan? Kan han redan i denna ålder ha umgåtts med (eller i vart fall känt till) de äldre lundensarna?
Man kan i sammanhanget även notera att handlingen i "Tre terminer" är förlagt till ett Lund före första världskriget, inte till de krigsår då författaren själv var student.
Slutligen ber jag att få tacka för det ytterst smickrande omdöme jag beståtts i inlägget ovan .
Detta var ju högintressant, Fredrik!
tuus Lars Westerberg
Egendomligt att du och jag samtidigt var ute på stan för att leta efter hus som kända författare bodde i, dock utan att vi träffades.
Ja, det var lustigt. Men dagen har många timmar och det är väl osäkert om vi skulle känna igen varandra ens om vi passerade varandra. För att påkalla min uppmärksamhet måste man vanligen gripa tag i mig och utstöta ett kraftfullt: "Westerberg!"
tuus Lars Westerberg
Sjuttioårsdagen ligger väl i alla fall ett par år tillbaka i tiden. Du måste väl ha antecknat - annars förstår jag inte hur du kan minnas så detaljrikt.
Broder!
Nej, lundavandringen ägde rum på 72-årsdagen, så den var bara två dagar gammal när bloggposten skrevs.
Jag försöker hinna med sådant varje år. Men adresser och annat har jag naturligtvis antecknat. men 70-årsdagen firades med picknick i Botan och den lundavandringen var bara från Lundagård till Botan. Och då var ju hela familjen med, inklusive svärdotter.
tuus Lars Westerberg